I valrörelsen öppnade flera borgerliga partier med stöd av Sverigedemokraterna för politisk styrning av lönerna. Ett tydligt brott mot hur vi har det på svensk arbetsmarknad där fack och arbetsgivare förhandlar om löner och villkor. Också ett brott mot vad parterna på arbetsmarknaden vill se.
I diskussionen om vem och vilka som ska sitta i regeringen är denna fråga viktig.
Lägre löner beslutade på politisk väg påstås göra att vissa personer får lättare att ta sig in på arbetsmarknaden. Deras låga löner sägs inte heller påverka andras löner. Men så fungerar inte svensk arbetsmarknad.
Det är i flera studier bevisat att låglönejobb inte är en hållbar modell för att minska arbetslösheten. Länder med låga lägstalöner har inte högre sysselsättning än länder med höga lägstalöner, som Sverige. Konsekvensen av låglönejobb blir istället att stora grupper fastnar i dessa jobb med dåliga villkor. Dessutom för-hindras utvecklingen av svensk ekonomi när nya låglönejobb introduceras.
Med ett tjusigt ord kallas det strukturomvandling när ineffektiva jobb försvinner. Det blir helt enkelt inte lönsamt för företag att betala för jobb av enkel sort. Exempel på yrken ur handelsbranschen som försvunnit är prismärkare och varupackare. Jobb som inte behövs, men som säkert hade funnits kvar utan pressen uppåt på lönerna. I Sverige har fackliga organisationer alltid stött strukturomvandlingen, eftersom den leder till bättre villkor både för arbetare och företag och därmed samhällsekonomin i stort.
Är det ändå inte en bra idé att sänka lönerna för vissa grupper så att de får en fot in? För det första är redan ingångslönerna avsevärt lägre än lönerna för de med erfarenhet av ett yrke. Självklart ska kompetens löna sig!
För det andra är det naivt att tro att låglönejobb, som dessutom kan få en extra subvention via nystartsjobben, inte konkurrerar med de vanliga jobben. Om en arbetsgivare får välja mellan att anställa en person med kollektivavtalsmässig lön inklusive försäkringar, semesterersättning och annat skydd som kollektivavtalet ger, eller en statligt subventionerad, lönedumpad person. Vad väljer den? Naturligtvis den billigare.
Effekten av det blir ett tryck neråt på lönerna för i det första skedet mindre kvalificerade arbetaryrken. I förlängningen en lönepress nedåt även för andra yrken. En mycket farlig utveckling för Sverige där vi i modern tid aldrig haft arbetande fattiga.
Framtiden för svensk arbetsmarknad är inte att sänka lönerna. Den regering som nedmonterar anställningstrygghet och utmanar den svenska lönebildningsmodellen får aldrig vårt stöd. Vi vill se en regering med Stefan Löfven som statsminister men i nuläget krävs det blocköverskridande överenskommelser. Vi är tydliga, vissa frågor är för viktiga för att förhandla bort.
Vi litar på att en blocköverskridande diskussion om arbetsmarknad istället fokuserar på utbildning och kompetensutveckling och direkt stöd till behövande grupper. Bättre utbildad arbetskraft stärker Sveriges konkurrenskraft.