Nu är det studenttider runt om i landet. För min del känns det underbart och nästan berusande att få stå utanför gymnasiet och ta emot ungdomar som kastar sig ut i sina vita mössor mot släkt och vänner för att överösas med grattiskramar och blommor. Jag har haft nöjet att få ta emot både egna ungdomar och ungdomar som kommit i min väg genom mitt flyktingengagemang. Nu är det dags för första barnbarnet.
För min del blev studentexamen en ouppnåelig milstolpe i livet. Då var den de förunnade som var riktigt studiebegåvade och dessutom hade familjer med god ekonomi. Många begåvningar sorterades då bort och andra piskades fram. Att ta studenten var en statusfråga. Förhör pågick in på sista dagen och de som inte höll måttet, kommer nog aldrig att glömma känslan att få smyga ut bakvägen medan kompisarna glatt sjöng om studentens lyckliga dar på skolans trappa.
Nu kan glädjen delas av alla och det tycker jag är fantastiskt, även om alla som nu blir studenter inte kommer att klättra lika högt på samhällsstegen som gårdagens, så har ju ändå alla kämpat sig igenom sina tre år.
Den här dagen unnar jag er att verkligen känna att den ljusnande framtid är er. Ni lever ändå i ett av världens bästa länder där det bara är ni själva som sätter gränser för er framtid. I dessa valtider finns det partier som vill utmåla det land ni lever i som så problemtyngt att, om ni skulle tro på dem, skulle vända på trappan och ställa in allt firande. Länder utan problem har aldrig, och kommer aldrig att finnas. Den som påstår sig styra ett sådant bör bemötas med stor misstänksamhet.
Så gläd er denna dag och känn er stolta i era vita mössor och njut av all värme som strömmar emot er och gå ut i livet och ta vara på alla de chanser som finns i ett Sverige i tiden.