Jag böjer mig ner och tar upp den.
Kastar den i papperskorgen.
Det är en tidning.
Eller egentligen inte en tidning,
en sida utriven.
Pappret är trasigt längs kanterna.
Det är en spricka i den röda klänningen
som skymtar i annonsen längs kanten.
Några ord har gått sönder.
Kanske ett nej.
Det handlar om en kvinna.
Hon misstänks ha blivit våldtagen.
Den misshandlade mannen i notisen under
misstänks däremot inte.
Där är det förövaren
som beskrivs vara misstänkt.
Kvinnan i den röda klänningen ler,
en spermafläck
täcker delar av annonsens budskap,
"många härliga nyheter
om hur du kan vara snyggast på Halloween"
kanske i dräkten från Handmaids Tale?!
Jag öppnar fönstret och hör en man
berätta hur han övertalade tjejen att ha sex.
I bakgrunden hörs nån sång
om att nej egentligen är ett ja.
Men vänta lite nu
är det inte precis tvärtom?
Så många ja som varit så många nej,
även om dom inte kunnat formas nej.
Men som vill och kan formas just så,
bara vi blir överens
om att ja är ja och nej är nej.
Om att du är du
och det du säger kommer från det du vill.
Du går att lita på, du känner dig.
Du talar sanning.
Du är värd att lyssnas på.
Det är inte nån annans uppgift
att hitta på vad du vill.
Men jag hittade precis på.
Tidningen jag just beskrev
har jag aldrig sett exakt så.
Det är påhittat.
Lika påhittat som idén
om att det är männens uppgift
att själv avgöra vad kvinnor vill.