Grön lasyr som direkt tagen ur en mörk granskog, och därtill dalaröda knutar och fönsterfoder. En lugn och behaglig färgsammansättning, möjligen lite ovanlig i östgötska trakter.
– När vi byggde för 16 år sedan skulle det vara tvåfärgade hus och jag gillar den här kombinationen. Tillsammans med det mörka taket blir huset nästan lite osynligt bland träden, säger Els-Marie Ruhlander.
Vi har letat oss fram på slingrande vägar, ömsom genom trollskog, ömsom mellan vidsträckta fält, långt ner förbi Björkfors och ut mot Åsundens östra strand. Stig Ruhlanders vägbeskrivning avslutades med ”sväng vänster och kör upp på berget” och vi hade minsann haft svårt att se huset högt upp ovanför grusvägen om det inte varit för en solkatt i de höga fönstren.
”Upp på berget” visar sig vara en ordagrann beskrivning. Stig och Els-Marie har bokstavligt talat byggt sitt hus på ett kalberg.
– Fast det visste vi egentligen inte när vi köpte tomten, säger Stig.
Vi backar till 2001 och börjar från början.
Els-Marie har känt ägarna på Kulla gård sedan 80-talet och på 90-talet hyrde familjen ett mindre hus av dem under sex somrar.
– Vi trivs så bra med naturen och vattnet här och när vi hörde att det fanns en obebyggd tomt till salu så passade vi på att köpa den, säger hon.
Det var för 17 år sedan. Då fanns varken el, vatten eller avlopp på platsen. Stig och Els-Marie hade tänkt sig två friggebodar på tomten, men planerna växte efter hand.
– Dasset var den allra första byggnaden som kom hit, säger Stig. Den byggde vi hemma i garaget och fraktade på släpkärra.
Nummer två var en liten lekstuga. I den stod Els-Marie på knä och lagade mat. Sov gjorde de i en husvagn intill. Första året bestod arbetet i att fälla ett 20-tal träd och samtidigt observera hur solen flyttade sig för att bestämma det kommande husets läge.
– När vi hade fått bort träden visade det sig att det låg ett 20 centimeter tjockt lager mossa och jord på marken. Under fanns en fin, plan berghäll. Det var en glad överraskning och det var förstås enkelt att bestämma att lägga huset där, säger Stig.
Jorden och mossan kom dessutom till nytta. Den är numera inhägnad med en stenmur och hyser en stor plantering med bland annat rosor, lavendel, funkia, alunrot och alliumbollar. Under jorden ligger ledningar för el och vatten och avlopp. En smart utväg när servisen inte går att gräva ner.
– Vi löste det så här i stället, och det är Els-Marie som har byggt alltihop, säger Stig.
Just bygger gör Stig och Els-Marie annars mest tillsammans.
– Vi jobbar bra ihop, säger Stig. Det är inte så svårt att bygga egentligen, det gäller bara att vara noggrann.
För fem år sedan utökade de med en 40 kvadratmeter stor tillbyggnad med plats för bland annat ett gigantiskt matbord.
– Ju mer man är här desto mer inser man hur skönt det är att ha det bekvämt, säger Els-Marie och hälsar välkommen in i hallen.
Här tjänar överbliven ytterpanel som innerpanel på väggarna. Färgerna går i ljusa toner med vitt som bas. Först ut på höger hand är det nybyggda badrummet med dusch och vakuumtoalett. Dasset står förstås kvar ute på gården, med de obligatoriska kungabilderna på väggen – i form av Els-Maries gamla bokmärken – men numera används det mest i nödfall.
Näst ut är sovrummet. Vitt, med två av väggarna i svagt antikgrön, vitt överkast, spetskuddar, sängkjol i spets och torkad lavendel från trädgården i ett betonghjärta på en vit byrå.
Vi klättrar upp på en brant stege till loftet där det finns plats för fler gäster. Här står sängarna bäddade och klara om det skulle knacka på dörren.
Själva köksdelen och allrummet är ljusa och luftiga tack vara takhöjden ända upp i nock, de stora fönstren ut mot trädäcket och det solvarma berget precis nedanför. Trivsamt förstås, men husets nyaste rum pockar på uppmärksamhet. Här behövs minsann ingen tv eller annan förströelse. Här står naturen för underhållningen varje dag, året om.
Stig och Els-Marie ser på från första parkett i sköna skinnfåtöljer.
– Här sitter vi och läser eller pratar och bara tittar på allt det vackra, säger Stig.
Björkforsviken glittrar i solen en kort bit bort. Det är så mycket svensk sommar som det kan bli och det går knappt att se sig mätt.
Två girlanger, en i grönt och en i turkos, hänger från taket just intill fönstren. De kommer från Frankrike. På andra sidan rummet återkommer samma färger i en massa ljusbollar från en butik i Linköping. I taket hänger en geting och en dagslända i trådslöjd. Josef Franks tapet ”Vårklockor” lyser lite oväntat upp en fondvägg och detaljerna i rummet består av tekannor, skira glasvaser med enstaka blommor, trälådor med stearinljus, en tavla av konstnären Ia Karlsson och flera olika ljusstakar. Det är nytt och second hand i en genomtänkt blandning.
– Jag vet egentligen inte riktigt hur jag resonerar när jag inreder. Jag handlar saker som jag tycker om och så löser sig placeringen efter hand, säger Els-Marie.
Utsikten lockar igen och vi går ut för att andas mer sjöluft. Stig har byggt bänkar av träden som fälldes för att göra plats åt huset och de står lite här och där i trädgården så att man kan slå sig ner när andan faller på. Solen värmer och Stig och Els-Marie sätter segel på huset som skydd. Det slår i vinden.
– Vi är inga båtmänniskor egentligen, men det är lite charmigt med den här känslan, säger Els-Marie och fäster en tamp i en ögla i berget.
Sjön lockar som sagt och vi avslutar med en kort promenad ner till klipporna, bryggan och roddbåten.
Tallkottarna på stigen känns genom skorna. Det doftar solvarma barr och torr jord.
Här stannar tiden en liten stund. Vi lutar oss mot det varma berget och lyssnar på vågorna.
Kanske fiska? Ro ut till en ö? Runda en kobbe med några kraftiga simtag?
Ja, här vill man stanna.
