Litteratur
Claes Andersson
Jag har all tid i vĂ€rlden â Egna favoriter
Schildts & Söderströms
"Jag har all tid i vÀrlden." Den raden Äterkommer i Claes Anderssons diktning. Det Àr ocksÄ den som sambon Katriina Kuusi valt som titel pÄ den samlingsvolym som författaren höll pÄ att sammanstÀlla, dÄ han 2019 plötsligt dog.
Andersson skrev ett femtiotal böcker, dÀribland flera diktsamlingar. Tidsbrist tycks inte ha varit ett problem. Han var musiker. Han spelade fotboll i mÀsterskapsklass. Han var riksdagsman och kulturminister i Finland samt presidentkandidat för VÀnsterförbundet. TillÀggas bör att han ocksÄ var sexbarnspappa.
I den egensinnigt sammansatta "Jag har allt tid i vÀrlden" möter man honom som politiker och jazzpianist, psykiatriker, Àlskare och farfar.
Vind och död möter lÀsaren i dikter som gungar av rytm, inrim och sprÄkets lekfullhet: "Jag Àlskar sÀttet/ vinden gÄr i hennes hÄr/ Jag Àlskar nÀr hon gÄr".
Genom rÄgÄkern gÄr en man som vet att han ska dö. Han "lyssnar noggrant/ till allt han sedan inte kommer att höra".
LikasÄ möts lÀsaren av erotik och kÀrlek. Lustens ögonblick ges ord: "Inte en strimma av eftertanke vid horisonten/ Just nÀr vi Àlskar stiger ön ombord".
Ăven den trasiga mĂ€nniskan stiger fram: "Det var hon, det var hon som en gĂ„ng/ gömde pĂ„ glĂ€djens kĂ€rlekens tillhörighetens/ alla möjligheter".
I en av de sista dikterna ber Andersson för de kĂ€rlekslösa â kĂ€rleken tycks vara det han rankar högst: "LĂ„t regnen strömma över alla som stĂ€ngts ute/ frĂ„n den barnsliga kĂ€rlekens ljus".