Roman
Jenny Andreasson
Teatern
Norstedts
För den teaterintresserade är Jenny Andreasson redan känd som en välrenommerad regissör. Hon började sin karriär på Snerikes nationsteater i Uppsala, men är mest känd för sina feministiska tolkningar, inte minst på Dramaten i Stockholm, där hon var anställd fram till häromåret.
Många minns kanske också debaclet kring Andreassons "Hamlet"-föreställning, som endast åtta dagar innan premiär ställdes in. En mycket ovanlig händelse som tystades ned av ledningen, med dess dåvarande chef Eirik Stubø i spetsen. Vad som verkligen låg bakom den inställda premiären avslöjades långt senare i samband med ett upprop bland de kvinnliga anställda då maktmissbruk och maktstrukturer avslöjades, vilket ledde till att Stubø avsattes.
Även om "Teatern" betecknas som en roman har Andreasson varit öppen med att det är dessa verkliga och mycket smärtsamma händelser som ligger till grund för själva berättelsen. Och även om ingen är nämnd vid namn är det lätt att dechiffrera verklighetens personer och de händelser som avslöjar långt allvarligare problem än man någonsin hade kunnat ana från utsidan av parnassen.
"Teatern" är en mycket välskriven berättelse med en rak och effektiv prosa, där Jenny Andreasson lägger berättelsen tätt intill berättaren och där nerverna och den nästintill neurotiska äggskalsvandringen leder allt längre bort från henne själv och de visioner som hon har. Från att ha varit en aktad regissör under den förra chefen förminskas hon nu som yrkesperson och människa, liksom de flesta av hennes kollegor, till att bara vara ett rö för teaterchefens nycker och härskartekniker.
Men det är inte bara maktmissbruket från chefen som berättaren utsätts för, även kärleken slår sina bojor kring henne med en gift älskare som leker med hennes känslor. Det hela blir till slut för mycket.
Skickligt och med trovärdig psykologisk skärpa beskriver Andreasson hur nedbrytningen tar sig in i såväl berättarens kropp som tankar. Detta blottlägger också hur hierarkiska strukturer och ett dåligt ledarskap med tystnadskultur som fundament får en hel organisation i gungning.
"Teatern" är en stark debut, även om jag är tveksam till beteckningen roman som blir lite av en halvkvävd sanning. Men å andra sidan vittnar det om den rädsla som dessa maktstrukturer ger upphov till.
