– Det är här jag har mitt kontor. Utsikten är Västerviks bästa, säger han och tittar ut genom fönstret mot sjön och vårgrönskan.
På fönsterbrädan står en dalahäst målad i danska flaggans färger. En symbol för både det nya och gamla hemlandet.
Kasper har jobbat inom vården i Tjust i många år nu. Det började faktiskt med en ST-tjänstgöring i Ankarsrum 2010. Sedan dess kan man ha sett honom på kvinnokliniken på Västerviks sjukhus och på Stora Trädgårdsgatans hälsocentral.
Nu när han är färdig allmänläkare blev det Ankarsrum.
– Jag tycker om att jobba på mindre orter. Det blir lite som att jobba på ett litet sjukhus.
Stämningen på den förhållandevis lilla hälsocentralen är familjär. Han beskriver korta beslutsgångar och flexibla arbetskamrater.
– Det är "mysigt" att jobba här. Är det rätt ord? "Hyggligt" på danska.
Ankarsrum har haft några tuffa år bemanningsmässigt. Verksamhetschefen Hans Jansson har jobbat på hälsocentralen i sex år.
– Under den tiden har vi inte haft någon fast anställd läkare, utan tagit hjälp av hyrläkare.
Framförallt i början av den perioden beskriver han en genomströmning av ständigt nya läkare. Så småningom har man ändå fått en stabilitet.
– Vi har sett vilka läkare som fungerar, och nu har några återkommande läkare.
Nu kan man förlita sig på två pensionerade läkare som gör ett stort jobb på timbasis. Den ene arbetar på äldreboendena, och den andra gör motsvarande en halvtidstjänst på hälsocentralen. Till det kommer alltså Kasper på heltid.
– För mig är det som en ny värld, säger Hans Jansson.
Det har sagts att när vakanserna väl börjar uppstå så är det lätt att en hälsocentral hamnar i en ond cirkel. Ingen vill vara den siste fast anställde läkaren i en verksamhet med ständigt roterande kollegor. Kasper valde alltså att gå mot strömmen, och han tror att det ska fungera.
– Jag har ett ansvar att inte ta på mig för mycket.
Han lägger till att det hjälper att han vet att den övriga personalen klarat den här tiden bra ändå, och att man har "fasta" hyrläkare. I patientenkäter får Ankarsrum bra betyg sedan många år.
En bild som finns är att bland läkare så är jobb på stora sjukhus hög status, medan vårdcentraler på landet håller låg status. Kasper nickar när han hör påståendet.
– Det hörde man redan under utbildningen i Köpenhamn. Då ville alla bli professorer eller superspecialister.
Han tycker ändå att han gjort ett bra val. På en hälsocentral är patientkontakterna fler. Många patienter återkommer, och man lär känna dem.
Är du kvar här om fem år?– Jag har sagt att jag ska vara kvar till pensionen. (Skratt) Hittills har jag inte varit länge på varje plats, men jag börjar bli äldre och så som det är nu så trivs jag verkligen här.
