Josefine är född och uppvuxen i Västervik. Just nu jobbar hon som instruktör på dansstudion The House och på Slottsholmen och sedan hon var 16 är dans hennes stora passion och intresse. Men det var egentligen inte förrän hon började gymnasiet, på estetiska programmet med dansinriktning, som hon började dansa.
– Jag har alltid velat dansa. Jag dansade framför spegeln när jag var liten och skapade egna danser men jag vågade inte börja dansa på riktigt. Det kan jag ångra i dag, jag ville ju så gärna. Men det var inte förrän jag var lite äldre som jag bestämde mig för att satsa på dans. Det var läskigt, men det kändes rätt.
– Jag tror att mycket handlar om att man är så rädd för att göra fel. Jag skulle så gärna vilja säga till alla att gör det du vill. Låt ingen säga till dig vem du är utan kör på din magkänsla och lita på dig själv! Man kan så mycket mer än man tror.
Josefine berättar att hon var ganska skoltrött efter högstadiet.
– Jag hade jobbat väldigt hårt och hade jättebra betyg, men jag ville något mer än bara plugga.
I dansen hittade hon ny energi, som hon tror hjälpte henne även med de teoretiska studierna.
– Jag älskar att dansa! Dansen är så mycket mer än bara ett sätt att röra på sig. Det är ett sätt att uttrycka sig, att beröra andra människor. Den skapar glädje och får oss att må bra.
Just glädjen i att röra på sig till musik var det som stod i centrum när Josefine Helgen nyligen var med på kommunens Greklandsresa för pensionärer, för att hålla i aktiviteter för de gamla.
– Det var Ingela Arrbrant som kom på att någon från The House skulle kunna följa med, så vi ordnade med sponsring, Tjustbygden Sparbank gav ett bidrag, för att en av oss skulle åka och Ingela tyckte att det skulle vara jag.
– Resan var helt magisk. Bland det vackraste och finaste jag fått vara med om. Att se dessa människor, som får nytt liv av att få komma iväg på den här resan. Jag blir nästan tårögd bara av att prata om det. Jag är väldigt tacksam för att jag fick göra det här.
Josefines uppgift var att hålla i aktiviteter för de gamla och det blev både dans och sång, allt efter deltagarnas egen förmåga.
– Det handlade om att sprida glädje. De fick önska låtar och jag satt med och sjöng. Och så hade vi en slags vattengympa där alla sjöng med i låtarna. Vi kallade det för poolkören, skrattar Josefine.
– Man får ett annat perspektiv på vilken skillnad något kan göra beroende på vad man har för inställning. Det finns folk som kommer med så mycket ursäkter i dag, men när man sitter bredvid en 90-åring som gör vad hon eller han kan efter sina förutsättningar så tänker man efter.
Josefine blev dessutom extra god vän med en av damerna, som hon har lovat att komma och hälsa på.
– Vi fastnade för varandra så nu har vi bestämt att vi ska ses!
Till vardags håller Josefine också i danspass på Actic, för The House räkning, bland annat ett för seniorer.
– Det är helt underbart. Det är sån glädje och värme där. Många har kanske inte tränat förut och kommer ut och skaffar sig en gemenskap. Det blir en härlig energi.
Just nu trivs Josefine bra i Västervik, men hon är ändå sugen på att ge sig ut i världen och prova på nya saker, inte minst för att utvecklas som dansare. Samtidigt är hon inte riktigt säker på exakt vad det är hon vill göra.
– Det finns så mycket. En dröm är att åka till USA och studera på dansskola. Jag har också jobbat mycket med barn och ungdomar och det är en annan dröm. Och så skulle jag vilja åka och jobba på resort. Att jobba som bakgrundsdansare skulle vara roligt, jag har gjort det lite grann, men det finns inte så många tillfällen att göra det i Västervik.
– Jag är nyfiken på vad som väntar!
