Det slamrar och dammar om de gamla maskinerna nĂ€r Börje Norberg drar i gĂ„ng dem. Ăstergötlands ullspinneri, med maskiner frĂ„n 1940-talet, kanske ser ut som ett museum â men Ă€r en fullt fungerande industri.
ââMen det Ă€r litet ur industrisynpunkt, sĂ€ger Börje Norberg som driver ullspinneriet tillsammans med sin hustru Ulla-Karin Hellsten.
Ullen tvÀttas pÄ Gotland men sedan sker produktionen frÄn ull till garn pÄ plats. Det finns maskiner för att plysa, karda, spinna, tvinna och haspla. Det finns vÀvstolar och en ruggmaskin. NÀr svensk textilindustri monterade ner och flyttade utomlands pÄ 1970-talet köpte Ulla-Karin Hellsten och Börje Norberg upp de gamla maskinerna.
Ăver 50 ton maskiner fraktades till den ombyggda ladugĂ„rden och ett par pensionerade spinnmĂ€stare hjĂ€lpte dem att komma i gĂ„ng. I Ă„r firar de 40-Ă„rsjubileum.
Paret har upplevt det sticktokiga 1980-talet och dystra tider nÀr intresset för stickning och ull varit nÀrmast obefintligt. De senaste Ären har det börjat vÀnda upp igen.
ââDet Ă€r mĂ„nga yngre som har börjat handarbeta och det dyker upp nya kundgrupper, sĂ€ger Ulla-Karin Hellsten.
Skjuts av pandemin
Stickboomen under pandemin har gett försÀljningen en extra skjuts. Förra Äret ökade den med 80 procent.
Trycket pÄ ullspinnerierna Àr hÄrt, enligt Svenska fÄravelsförbundet. Och suget efter svenskt ullgarn Àr nÀstan omÀttligt. Men infrastrukturen för att ta hand om ullen och producera det eftertraktade garnet finns inte.
NÀr JÀrbo garn började producera sitt svenska ullgarn "Svensk ull" anvÀnde de sig av Klippans yllefabriks spinnerier i Lettland.
ââRent krasst Ă€r det för att maskinerna finns dĂ€r. NĂ€r man ska ha sĂ„ stora partier, mĂ„nga fĂ€rger och lika stora nystan gĂ„r det inte att göra pĂ„ hemmaplan, sĂ€ger Madelene Linderstam som Ă€r pressansvarig pĂ„ JĂ€rbo garn.
Garnet kom till för att man sett en stor efterfrÄgan pÄ svenskt ullgarn. MÄnga har fÄtt upp ögonen för svensk ull och dagens medvetna garnkonsumenter har andra krav Àn sina föregÄngare.
ââMĂ„nga garnföretag redogör inte för var garnet Ă€r producerat. För 10â15 Ă„r sedan köpte man garn och brydde sig inte om varifrĂ„n det kom. Nu vill man veta hela kedjan.
Snabbt slut
I december 2020 slÀpptes garnet "Svensk ull". Det sÄlde slut pÄ bara nÄgra dagar.
ââSedan kom en ny batch och det var samma sak. Nu har vi sĂ„lt 13 ton, sĂ€ger Linderstam.
ââFör en fĂ„rbonde pĂ„ Nya Zeeland Ă€r kanske 13 ton inte speciellt mycket, men det Ă€r jĂ€ttemycket för ett land dĂ€r det inte finns nĂ„gon ullindustri.
Ăstergötlands ullspinneri Ă€r ett av de större i Sverige, men kommer Ă€ndĂ„ inte upp i de volymerna. NĂ€r de producerade som mest gjorde de treâfyra ton om Ă„ret.
ââDet vore himla kul om vi kunde spinna i Sverige. Men det skulle behövas en jĂ€ttesatsning pĂ„ infrastrukturen, gĂ€rna frĂ„n politiskt hĂ„ll, sĂ€ger Madelene Linderstam.
Men startstrÀckan för att fÄ i gÄng en ny infrastruktur för att ta hand om ullen Àr lÄng. Det Àr inte bara maskinerna som har flyttat utomlands. De entusiaster som drivit pÄ sÄ att det har funnits en svensk ullindustri, om Àn liten, Àr fÄ. Börje Norberg Àr en av ytterst fÄ som vet hur maskinerna i hela produktionskedjan ska skötas.
Ingen bruksanvisning
Och det Ă€r inte lĂ€tt att föra kunskapen vidare. Maskinerna pĂ„ Ăstergötlands ullspinneri har inga manualer och skyddsföreskrifterna gör att bara Börje Norberg fĂ„r sköta kardverket.
Mycket av kunskapen om ullen sitter i fingrarna och Àr svÄr att lÀra sig pÄ nÄgot annat sÀtt Àn genom praktisk erfarenhet.
Ulla-Karin Hellsten och Börje Norberg vet inte vem som kan ta över produktionen efter dem.
ââVi tittar pĂ„ varandra och ser att vi har blivit gamla. Men hur ska vi avsluta det hĂ€r? Det Ă€r jĂ€ttesvĂ„rt.
