På en några centimeter lång sträcka längs vägen mellan Svalsjö och Ulrika ligger några gruskorn.
– Det blir ett slags utanförskap, säger Lars Göransson som jobbade som yrkesförare fram till 1999.
Nu har både han och hans hustru Annika svårt att ens ta sig in till Kisa för att handla – vägen mellan Svalsjö och Ulrika är alltför hal. Den är plogad, men inte grusad.
Företaget som ansvarar för vägarna i området är statligt ägda Svevia.
– Jag ringde Svevias jour och bad dem grusa den 30 december. De lovade att det skulle ske, men än har ingenting hänt. Det går dygn efter dygn efter dygn utan att någonting händer, säger Lars.
Istället fick de via företaget Boxholms skogar tag på en kille som kom med en lastmaskin från Kisa med sand.
– Men han var tvungen att sanda för sig själv på vägen för att komma fram. Hans bil hade skopa där fram, så han kunde släppa ut lite då och då på vägen, berättar Annika.
– Det är ju helt galet, tillägger Lars.
Lars föräldrar skulle ha kommit dagen före julafton, men det gick inte. Vägen var för hal, och de fick komma senare än vad det var tänkt. Annika fick två dagar innan nyårsafton ringa till jobbet på ett demensboende i Boxholm och säga att hon inte kunde komma.
– Jag vågade inte köra. Bilen står inte stilla när man står stilla, säger hon.
Det är halt i svängarna på landsbygden.
– Och man måste ju jobba för att tjäna pengar, lägger Lars till.
I vanliga fall brukar det ta runt 35 minuter för Annika att ta sig till jobbet, nu tar det runt en timme. Vägen mellan Svalsjö och Boxholm är inte mycket bättre.
– Man får ju ta det lugnt. Vissa partier går det inte att köra mer än kanske 35 kilometer i timmen på raksträcka med god syn. Igår kom det ett rådjur framför bilen och då tryckte man ju på bromsen och hela bilen började glida, säger hon.
Lars och Annika upplever en stor ledsamhet och frustration över att vägarna runt om i Kinda inte grusas ordentligt. Inte bara för att de själva har svårt att ta sig fram med bil under vintern och bland annat har blivit utan tidning ett par dagar, utan också för att de oroar sig för vad som händer om en olycka väl sker. Det bor barn längs vägen, och de måste ofta gå eller cykla in till Svalsjö.
"Vägen upp till vårt hus tar vi hand om själva. Men här vid brevlådorna är det Svevia som tar vid", säger Lars Göransson.
– Dels är det dålig täckning här ute, och dels vet vi inte hur blåljuspersonal skulle kunna ta sig fram, säger Lars.
– Det är ju farligt för andra också, sopåkare och skogsarbetare, till exempel, säger Annika och berättar att när Lars föräldrar skulle åka hem igen efter julfirandet så låg ett träd över vägen. Lars 82-åriga far fick gå 1 200 meter.
– Han skickade ett sms, men det kom fram ungefär samtidigt som han kom hit igen.
Svevias uppdrag omfattar vägunderhåll på det statliga vägnätet inom driftområde Kisa. Vintertid handlar det om att bekämpa halka, ploga och forsla bort snö.
Lars och Annika har bott strax utanför Månhult i fem år. De flyttade hit från Skänninge 2019.
Lars Göransson ringde till Svevia och bad dem grusa eller sanda vägen den 30 december förra året. De sa att det skulle göras, men fortfarande har ingenting hänt.
– Nu ska vi i alla fall få sophämtning här! Från årsskiftet är det kommunens ansvar. Fram till nu har vi fått köra alla sopor till Adlerskog, säger Annika.
Under snön ligger isen hårt packad.
– Men snälla Svevia – grusa vägen! Vi betalar precis lika mycket skatt som alla andra, trots att vi bor mitt ute i skogen, säger Lars.
Vi har upprepade gånger försökt nå Svevia för en kommentar.
