Syskonen Niklas Nilsson och Maria Gunnarsson hoppas att kommunen, i sin utveckling av ett bostadsomrÄde, tar fasta pÄ folkparkshistorien. "VÄr far bara mÄste fÄ en gata uppkallad efter sig", konstaterar de.
NĂ€r de kliver in pĂ„ parkomrĂ„det, genom den Ă€ldsta av de tvĂ„ entrĂ©erna, Ă€r det med en viss kĂ€nsla av vemod. KvĂ€llen innan har Kindas kommunfullmĂ€ktige nĂ€mligen slagit klubban i bordet och godkĂ€nt köpet av Kisa Folkets Park. Efter nĂ€ra 100 Ă„r har Byggnadsföreningen Olympia nĂ„tt vĂ€gs Ă€nde och omrĂ„det, som under sĂ„ mĂ„nga Ă„r fylldes av musik och glĂ€dje, ska förvandlas till ett bostadsomrĂ„de. För Kisasyskonen Niklas Nilsson och Maria Gunnarsson Ă€r det ett beslut som kĂ€nns â pĂ„ flera olika sĂ€tt.
â Visst förstĂ„r man utvecklingen, folkparkskulturen har ju i stort sett dött ut i hela landet, men med tanke pĂ„ all den tid och det engagemang som vĂ„r pappa, ja hela vĂ„r familj, har lagt ned i den hĂ€r parken kĂ€nns det givetvis ledsamt. Det vore kul om kommunen, i framtiden, kunde se till att bevara folkparkshistorien hĂ€r uppe pĂ„ ett eller annat sĂ€tt, sĂ€ger Maria nĂ€r vi trĂ€ffas för en lĂ€ngre intervju.
à r 1985, nÀr Maria bara var nÄgra Är gammal, tog hennes pappa Karl-Bertil Pettersson över rollen som ordförande, tillika folkparksgeneral, i Byggnadsföreningen Olympia. Med artistbokningar, biljettförsÀljning och allt arbete som hör en folkpark till blev uppdraget en livsstil som inkluderade hela familjen. I slutet av 1980-talet tog Niklas sina första stapplande steg pÄ parkens dansbana.
â Vi har verkligen jĂ€ttefina minnen frĂ„n den hĂ€r parken, vi var ju typ hĂ€r hela tiden kĂ€nns det som. Hade vi inte en kompis att leka hos var vi hĂ€r och hjĂ€lpte till. Ibland var det till och med sĂ„ att kompisarna fick följa med hit, berĂ€ttar Niklas innan Maria fortsĂ€tter:
â Under sommarsĂ€songen var det verkligen parken som gĂ€llde till 100 procent. Jag minns hur hela familjen satt hemma och skrev affischer tillsammans som vi sedan Ă„kte runt och satte upp i vad som kĂ€nns som hela södra Sverige. En stor del av veckan innan ett framtrĂ€dande Ă€gnade vi Ă„t att, pĂ„ alla möjliga sĂ€tt, förbereda evenemanget och anlĂ€ggningen. SjĂ€lva festkvĂ€llen var grĂ€dden pĂ„ moset.
I byggnaden, som syskonen beskriver som "pappas kontor", hittar vi en hel hög med gamla biljetter. "Det vÀcker en massa jÀttefina minnen", sÀger Maria Gunnarsson.
Som barn till folkparksgeneralen fick syskonen förmÄnen att trÀffa flera av Sveriges allra största artister backstage och de beskriver perioden frÄn 1985 och drygt 15 Är framÄt som en storhetstid för Kisaparken. MÄnga artister ville fÄ till en spelning.
â PĂ„ vintrarna var det en massa managers som ringde pĂ„ hemtelefonen och det lĂ„g alltid cd-skivor och kassetter med musik i brevlĂ„dan. Pappa satsade högt, det var stora artister det handlade om, och jag kommer ihĂ„g att han, sĂ„ fort Katrina and the Waves vann Eurovision, var instĂ€lld pĂ„ att fĂ„ dem till Kisaparken. Han lyckades och hoppades dessutom pĂ„ publikrekord, men det var det ju alltid Kenneth and the Knutters som lyckades med, berĂ€ttar Maria, stannar upp ett tag, och fortsĂ€tter sedan:
â NĂ€r Carola var hĂ€r fick jag och nĂ„gra kompisar trĂ€ffa henne backstage. Vi var med i hennes fan-club dĂ„ och fick lĂ€mna över en bok som vi hade gjort till henne. Det Ă€r absolut ett minne som jag bĂ€r med mig men det Ă€r egentligen allt annat, runt omkring, som har betytt mest.
Niklas Nilsson föddes rakt in i hans fars folksparksengagemang och tog sina första stapplande steg i samband med ett minidisco i Kisaparken.
Vad har ni fÄtt med er frÄn "uppvÀxten" i parken?
â Pappas engagemang och driv, och att ingenting kommer gratis, svarar Maria.
I februari tidigare i Är gick Karl-Bertil Pettersson ur tiden, 73 Är gammal. Enligt syskonen var han en social person som hade en förmÄga "att fÄ med sig andra mÀnniskor". Förutom familjen var det alltid en stor grupp av ideella krafter som anslöt sig till parkarbetet.
â Den nya vĂ€gen upp till parken, dĂ€r var det ideella krafter som stĂ€llde upp med arbetskraft och maskiner. Ăven den nya scenen byggdes upp under den tiden och trots att föreningen fick köpa in professionell hjĂ€lp var det mycket ideellt arbete bakom, berĂ€ttar Niklas.
Niklas Nilsson och Maria Gunnarsson minns bÄda hur deras far tog initiativ till mÄlningen i bakgrunden. "Tanken var att den undan för undan skulle fyllas pÄ med artister", sÀger de.
Vad tror ni att er far hade tyckt om parkförsÀljningen?
â Det Ă€r ju under 15-20 Ă„r som det nĂ€stan inte har hĂ€nt nĂ„gonting hĂ€r uppe sĂ„ jag tror att han hade förstĂ„tt att det inte fungerade lĂ€ngre. Samtidigt har han varit med och byggt och renoverat mycket, och sett till att parken utvecklats hela tiden, sĂ„ sjĂ€lvklart hade han tyckt att det var sorgligt, svarar Niklas innan Maria fortsĂ€tter:
â Det Ă€r bra att omrĂ„det anvĂ€nds till nĂ„gonting â sĂ„ att det inte bara stĂ„r och förfaller.
Likt Kenneth and the Knutters gjorde i en tidigare artikel skickar syskonen med en uppmaning till kommunen.
â Vi tĂ€nker att vĂ„r pappa bara mĂ„ste fĂ„ en gata uppkallad efter sig. Det vore fint, konstaterar Maria.
Karl-Bertil Pettersson var folkparksgeneral vid Kisaparken under drygt 15 Ă„rs tid. "Han tyckte verkligen att det var roligt", konstaterar sonen Niklas Nilsson.
