Höstens författarkvällar på Erik Hultgrens bokhandel har redan startat. På onsdag är det återigen dags och den här veckan får publiken träffa författarna Frida Skybäck och Lena Andersson.
Lena Andersson ska prata om sin nya bok "Sveas son". Boken handlar om folkhemmets århundrade, 1900-talet, något som hon skildrar genom tre generationer.
– Det är dags att summera den perioden, säger hon när vi pratas vid på telefon, socialdemokratins århundrade är slut.
Lena Andersson har ett stort intresse för mänsklig psykologi, men hon är också intresserad av hur man kan bygga upp känslor och skeenden med hjälp av språket.
Hon blev tidigt intresserad av svenska språket och av att lära sig andra språk.
– Men att skriva romaner var helt otänkbart, det började jag tänka på när jag var 24, säger hon och berättar att det hon ville var att läsa, analysera, tänka och skriva, frågan var på vilket sätt.
Numera skriver Lena Andersson både kolumner och skönlitteratur.
– Då kan man nå olika skikt i livet.
Hon planerar inte sitt skrivande i detalj och ritar inte en karta över bokens innehåll i förväg eller skriver post-it-lappar.
– Jag har något litet tema som det ska handla om. Jag testar mig fram och håller på länge innan det utkristalliserar sig vad som är berättelsen.
Lena Andersson har inte gått någon skrivarkurs. Istället läste hon väldigt mycket skönlitteratur för att på det sättet lära sig skriva.
Hon läste Albert Camus, Kristina Lugn, Friedrich Dürrenmatt, Pär Rådström, Selma Lagerlöf. Hon vill se hur andra författare skrivit. Vad är det som gör att det här är bra eller dåligt, funderade hon. Hur är den här meningen uppbyggd?
När hon själv har skrivit klart tar hon på sig rollen som "redaktör".
– Jag gillar en ganska ekonomisk stil. Jag tyckte om det sparsmakade. När det går att kondensera tio rader till en, ska man försöka göra det.
Hon berättar att hon "alltid har lust att stryka mer" och menar att det är först när hon kan läsa med distans som texten börjar bli färdig. Då blir hon "läsare".
– Det ska vara lite svalt och på distans. Det ska kännas som om texten redan finns, att den är skriven av någon annan och att jag upptäcker den.
Lena Andersson debuterade 1999 med romanen "Var det bra så?". 2013 belönades hon med Augustpriset för romanen "Egenmäktigt förfarande" i kategorin Årets svenska skönlitterära bok.