– Det är mitt stora intresse och min hobby. Det har alltid varit så och det har aldrig funnits någonting annat för mig, säger han.
1987 tog hans föräldrar över gården i Skaftekulla. De arrenderade till en början och sedan köpte de den nuvarande gården.
– Från att jag var 5-6 år har jag alltid varit med i ladugården och jobbat ihop med pappa. Så fort jag kunde göra det sprang jag upp till korna och hjälpte till.
När det blev dags att läsa på gymnasiet var det också självklart. Martin skulle läsa lantbruk i Gamleby.
– Något annat hade inte fungerat. Det var en bra skola och vi var ett härligt kompisgäng.
Sedan började han arbeta på gården.
Främst har det varit just djurskötsel som lockat. Gården har nu 300 djur allt som allt. 90 är mjölkkor och så är det rekryteringsdjur och köttdjur. Och här går kossorna ute och betar gräs, något som innebär en del jobb, när de måste flyttas mellan olika hagar och stall.
– Det är härligt att se korna gå och beta gräs, precis som det är meningen att de ska göra. En av våra stora drivkrafter är också att hålla byn öppen och se till att vi har ett levande landskap.
Till gården hör också både skog och odlingsmark. Martin berättar att de just nu har omkring 200 hektar under plog, gräs- och spannmålsodling och han har också börjat intressera sig för skogsmarken.
– Länge har det mest varit djuren som var mitt intresse, men tack vara pappa, som har skogen som specialintresse, har jag börjat intressesera mig mer för skogen också. Det är en del av det som är så roligt med att vara bonde, att jobbet är så varierat.
Gården tillhör egentligen fortfarande föräldrarna, men Martin är delaktig i det mesta och de planerar för gårdens framtid tillsammans.
Blir det aldrig jobbigt att arbeta ihop med sin far?– Det är klart att vi har olika idéer ibland. Men då diskuterar vi igenom det och ser till att vi blir överens. Vi har alltid jobbat bra tillsammans och vi är bra på lite olika saker och har olika ansvarsområden.
För att Martin också skulle ha något som han faktiskt äger så köpte de tillsammans en liten skogsgård några kilometer från byn. Tomten med boningshus styckades av och såldes.
– Vi behövde inte ha fler hus, skrattar Martin.
Till sin egen gård har de nämligen redan både hus att bo i och hus de hyr ut.
Men själva marken har Martin planer för. Nya plantor, betesmark.
– Jag vill få fart på tillväxten på gården, säger han.
Hela tiden jobbar han och pappa Michael på hur de ska kunna utveckla verksamheten, för att det ska bära sig även i framtiden. Men den här sommaren har förstås varit extra tuff.
– Vi har haft stor nytta av sjön och den kommer nog vara en viktig resurs i framtiden.
Tack vare närheten till vattnet, och en del lite sankare marker, så har det funnits en del bete för korna i sommar. Och fåren. I en liten hage går nämligen några får och betar. Martin har fem tackor och en bagge som får gå i de hagar som är för små för att ha korna i.
– Det är bara en hobby. Det har alltid gått får här, så jag ville fortsätta med traditionen. Jag hade flasklamm när jag var liten och tyckte det var roligt.
Men att utveckla verksamheten och starta fårfarm har han inga planer på.
Något Marin däremot skulle vilja ha, som han inte redan har, är en hund.
– En border collie hade passat perfekt här på gården!
Att ha ett socialt liv när man lever som Martin gör är heller inte helt lätt, men han försöker att träffa kompisar så ofta han kan.
– Det alltid jobbet som styr och det är inte något man kan koppla bort, men man får ta sig lite tid ibland, stunder att göra annat.
Att träffa en partner när man jobbar som Martin gör är heller inte helt lätt. Han berättar att han fått en del gliringar från kompisar om att han borde vara med i Bonde söker fru.
– Men det kommer aldrig att hända! skrattar han.
– Det löser sig nog ändå.
Och tills dess har han i alla fall sällskap av katten Wilma, som är döpt efter Wilma i tv-serien Skärgårdsdoktorn.
