Ola Lundqvist beskriver tidskriften som långt ifrån kommersiell, mer som en kulturgärning av de, som tagit initiativet. Här händer det att han också skriver recensioner, något som han inte är helt bekväm med.
-Jag kanske är för snäll, har svårt att vara kritisk. Jag vet ju själv hur man kan bli sårad av någon som skriver negativt. Och det är inte alltid möjligt att bara välja det man tycker om.
Ett samarbetsprojekt
Vi börjar med att tala om boken "Östgötarymder". Det är en vidareutveckling av en artikelserie, som började i Norrköpingstidningar, 2010, med bilder av Ulf Lundkvist.
-Det var ett samarbete, som fungerade bra - och som Ulf sade, ett meningsfullt sätt att umgås.
I boken görs nedslag i Östergötland, vid sidan av allfartsvägarna. Vi som läsare, tränas i att hitta "det stora i det lilla" och lär oss att uppskatta värden i vardagen som riskerar att snart raderas ut. Här är några exempel på motiv. De uppmanar oss alla att stanna upp, betrakta och reflektera: Stenbron, silon, stationshuset, jordkällaren, bilvraket...
Skrivbordsarbete
Ola Lundqvist är enligt sig själv en nattuggla, som gärna skriver på kvällar och nätter. Samtidigt betonar han vikten av att läsa och läsa om det som skrivits ned, gärna dagen därpå.
-Det är viktigt att ge skrivandet tid, den tid som behövs. Och det krävs alltid mer tid!
-Själva arbetet ska inte underskattas, fortsätter han. Det är, som Jan Guillou säger, "det är viktigt att få ner skiten på papper". Sedan kan man arbeta sig fram till inspirationen. Arbete ger resultat, helt enkelt.
Poesin är viktig
Vi talar också om hans senaste bok, en diktsamling. Han citerar Lars Norén:
-Ja, det är en helt annan oljetanker det.
Diktsamlingen, som heter Lee Harris, har fått namn efter trumslagaren i bandet "Talk Talk", som gav ut sitt sista album 1991.
- Först förstod jag ingenting, men ju mer jag lyssnade upptäckte jag mer och mer, säger Ola Lundqvist.
Det var också så jag först uppfattade din diktsamling, infogar jag. Nu, när jag hunnit ge den mer tid, hittar jag återkommande motiv. Här finns många olika perspektiv, inte bara de du tillskriver Lee Harris.
-Jag tror att dikterna kan uppfattas som väldigt splittrade, men de ger ifrån sig bitar vid varje läsning, säger Ola Lundqvist. Du får rota i dig själv.
Musiken har en viktig roll
-Det finns många likheter med att skriva en text, där krävs också rytm och flyt. Trummorna blev Ola Lundqvists instrument.
-Först ville jag att allt skulle se stort ut, som om jag satt i ett fort av trummor, pukor och cymbaler. Nu minskar jag i stället det fysiska formatet så mycket jag kan. Musiken är först och främst en hobby och ett sätt att balansera skrivandet. Som medmusiker har jag min kusin och roligt nog har vi faktiskt blivit erbjudna ett gig nu i sommar, i Bjurholm, Sveriges minsta kommun.
Nästa projekt
-När det gäller skrivandet håller jag på med ett riktigt stort projekt, som beräknas vara klart nästa år.
Ola Lundqvist ger mig ett sista citat, denna gång från Bruno K. Öijer:
-Jämfört med vad jag gjort tidigare kommer det här att bli bättre, mycket bättre alltså.
Och så skrattar han.