Att det står "Arbetets museum" på ljusskylten högst upp på taket måste vara ägnat att förvilla, för så mycket av äldre tiders arbete ser man inte innanför väggarna, i alla fall inte så som man skulle förvänta sig i ett museum.
Nationellt uppdrag
Helena Törnqvist, som är arbetslivsintendent på Arbetets museum, förklarar det nationella uppdraget:
-När Arbetets museum bildades för 25 år sedan, var aldrig avsikten att fylla huset med svarvar, vävstolar och jordbruksmaskiner från den industriella epokens början, utan att visa hur samhället förändrades av industrialiseringen och hur levnadsvillkoren påverkades.
Detta är också vad museet gjort under sin relativt korta historia och också fortsätter med.
Flera utställningar samtidigt
I dag kan man gå runt på de olika våningsplanen och se hur till exempel ett "Framtidsland" kan gestalta sig utifrån miljömässiga och arbetslivsmässiga villkor. På vägen får man en återblick från tidigt 1900-tal, då det blir allt mer tydligt hur industri och städer tar över från jordbruk och landsbygd. Hur morgondagens samhälle ser ut är vårt gemensamma ansvar och museibesökarna bjuds in till diskussion.
Om "Framtidsland" andas optimism och att föränderligheten kan innebära förbättringar, är grundstämningen annorlunda på utställningen"Ursäkta röran - omställning pågår". På samma sätt som fabrikerna en gång förändrade arbetsvillkoren, gör den pågående automatiseringen och digitaliseringen det i dag; gamla meriter duger inte längre och många hamnar på efterkälken.
I entrén till utställningen hänger blå verkstadsrockar bredvid en rad förvaringsskåp. På väggen ovanför står att läsa: "Det är inte svårt att komma med idéer. Det svåra är att överge de gamla."
Verkstäder, som nyligen var högproduktiva, börjar sakta ta plats i industrihistorien och i takt med att tjänsteföretag nu tar över mer av marknaden, får också de materiella värdena en ökad betydelse. Stämpelklockorna försvinner, precis som industrivisslan och vällingklockan tidigare gjort.
Ett forum för samtiden
Men det finns mer att se. Helena Törnqvist nämner den fasta utställningen av EWK, satirtecknaren med ursprung i Norrköping, som nu för en tid har sällskap av sin nutida kollega Bard, som likt EWK kommenterar såväl världsläget som dagsaktuella händelser i Sverige.
-Det är exempel på hur vi ständigt försöker spegla det som rör arbetslivet i vår samtid. Vi har bland annat tagit upp HBTQ-frågor och hur de hanteras på en arbetsplats.
Arbetets museum som centrum i ett nätverk
Helena Törnqvist återknyter till det hon sade inledningsvis och tar oss med ett djärvt kliv ut ur huset, till alla de mindre orter med museer och historiska samlingar som på plats bevarar minnen från den tidiga industriepoken, ofta med hjälp av ideella krafter. Hon lägger en förteckning på bordet med en sverigekarta som är "pepprad" med historiskt intressanta platser, fån Ystad till Haparanda.
-Det är här jag har min egentliga arbetsplats. Jag besöker museer som behöver hjälp med sin organisation och framför allt med att söka pengar så att verksamheten kan fortsätta. De här platserna utgör en ovärderlig tillgång för forskning och bidrar till att hålla minnet av en tid vid liv, som inte är så avlägsen.
Katalogen över arbetslivsmuseer förtecknar dem, som är medlemmar i ArbetSam (Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd, som här samarbetar med Arbetets museum). Deras kontor ligger vägg i vägg med Helena Törnqvists. Bara i Östergötland finns 41 arbetslivsmuseer förtecknade med kontaktuppgifter.
Vill bekämpa historielösheten
Helena har tidigare varit anställd i Motala, som museiintendent med ansvar för verksamhetsutveckling och hon värnar fortfarande starkt om Motalas kulturarv.
-Det borde vara mer uppmärksammat än vad det är, säger hon och nämner Sveriges Rundradiomuseum och Gamla Motala verkstad med lokverkstan och plåtverkstan.
-Hit kan man spåra hela den svenska industrihistorien, med kanalbygget som den kanske viktigaste katalysatorn för såväl import av utländskt kunnande som utvecklingen av vår egen ingenjörskonst, säger Helena Törnqvist och nämner de två bröderna John och Nils Eriksson, som båda arbetade för Baltzar von Platen, ännu inte fyllda 20 år.
Eftersom medeltiden är ett specialintresse, nämner hon Ulvåsa, som också ligger inom Motala kommun och där Birgitta reciderade och tillbringade mer tid än i Vadstena . Detta bara för att understryka de historiska skatter som orten ruvar på.
-För att inte nämna de fornlämningar, 8 000 år gamla, som hittades då utgrävningar gjordes för ett dubbelspår till Motala och som visar att här finns några av de första boningar, som dokumenterats efter att inlandsisen drog sig tillbaka, fortsätter Helena Törnqvist.
Bred bakgrund
Helena Törnqvist betonar hur priviligierad hon är att ha det jobb hon har, men vägen fram har varit krokig. Utbildad till fotograf har hon arbetat på olika institutioner för att sedan bredda sig med en magisterexamen från universitetet, i beteendevetenskap och kulturarvsfrågor. Efter uppväxten i Norrköping, som hon uppfattade som stängd, svart och mörk är hon nu tillbaka i en stad som andas framtidstro. När jag avslutningsvis ska ta en bild av henne, instruerar hon mig och placerar sig i förhållande till det infallande ljuset. Jag visste det inte innan, men nu vet jag hur det är, att fotografera en fotograf.
