Pigg blick bakom glasögonen, värkfria händer som vant visar hur en söm ska se ut – och massor av idéer. Inte är det mycket som skvallrar om att Maj-Britt Ståhl fyller tresiffrigt nästa gång.
Hon är van vid att hennes personnummer ger höjda ögonbryn.
– Nu är jag inte så ofta hos doktorn, men ibland så. Och då brukar de säga ”nä, du kan inte vara mer än 70”.
Hon exemplifierar slitna klyschor som ”ålder är bara en siffra” – eller kanske ”jobba bör man, annars dör man”. Lika mycket som hon är exempel på att allt fler blir allt äldre, med aktivt liv som tillåts rulla på långt upp i åren.
Enligt SCB:s befolkningsstatistik fanns det 375 män och 1 832 kvinnor över 100 år i Sverige 2019. Hur många av dem som fortfarande är yrkesverksamma är dock en annan femma.
– Jag älskar mitt jobb, det är det roligaste som finns. Det är som meditation, och jag får så mycket tillbaka av mina kunder, säger Maj-Britt, och visar ”tackpärmen”, fylld med hälsningar från de som fått bröllop, studentbaler och andra festliga tillfällen förgyllda i kreation från hennes syateljé.
Numera gör hon mest ändringar. Baltider och vigselsäsong står i farstun. Fullt upp vill hon ha.
– Om du visste så härligt det är att få en riktig utmaning att bita i, som när det fattades 16 cm i ryggen på en balklänning som en mamma köpt till sin dotter. Då får man tänka till – och det gick bra. Många herrar kommer också in och vill ha ändringar på byxor och kavajer.
Känslan för textil, färg och form har hon med sig sedan barnsben. Pappa Karl Sikén drev konfektionsfabrik hemma i Tranås. Maj-Britt beundrade sömmerskorna och visste vad hon skulle göra när hon blev stor.
– Grunden lades där, jag drömde om alla klänningar jag skulle göra och fick börja hjälpa till. Pappa tyckte jag skötte mig bra, gav mig mer ansvar och det var han som tyckte jag skulle öppna eget.
18 år gammal öppnade hon ”Maj-Britts syateljé”. Tyg fick kunderna köpa själva. Inspiration hittade hon i modejournaler. Det gick som smort, kunderna strömmade till.
I mitten av 1950-talet var hon mogen för en förändring i livet och flyttade till Vimmerby, där hon började på Mästersöm.
– Sedan träffade jag min man, vi gifte oss och jag var hemmafru i nästan 30 år innan jag sa att ”nu vill jag öppna eget igen”. Och det har också gått bra. Jag hade säkert tjänat mer pengar om jag bott i Stockholm, men oj, vilket innehållsrikt liv jag haft.
Hon har haft butik och ateljé. Designat och sytt. Haft modevisning med egen kollektion. Sytt egendesignat i bomullstyg till Svensk Hemslöjd i flera år. Väckt uppmärksamhet med somrig klänning i folklorestil, sydd av duk.
Kanske har hon sytt 2 000 klänningar. Eller 3 000. Hon har inte räknat. Lika lite som hon brytt sig om det där med ålder.
– Jag har aldrig sagt mer än att jag ”fyllt pensionär”, om det är någon som undrat. Men nu tycker jag nog att jag kan tala om att jag blir 100 i december.
Hon ska fortsätta sy så länge hon orkar.
– Jag har nästan bestämt med mig själv att jag ska bli 102. Jag ser fram emot min 100-årsfest i december, på Statt. Jag har bjudit alla jag känner. Fast jag inte tycker om att stå i rampljuset har jag alltid tyckt om att ordna fest, och det här blir min sista stora fest, det begriper jag. Då blir det glamour.
Du glänser i något du sytt själv, förstås?
– Självklart. Inte kommer jag i något köpt.
