Bror Carlsson föds i Odensviholm Är 1941 och vÀxer upp i en statarfamilj. NÀr han bara Àr sex och ett halvt Är gammal gÄr hans pappa bort. Kvar blir Bror, hans ensamstÄende mor och tre Àldre systrar.
â Mamma hade inget jobb eller nĂ„got dĂ„. Som tur var fick hon en statarbostad dĂ€r hon aldrig behövde betala hyra, men jag undrar ibland hur hon klarade allt, berĂ€ttar han.
Det var med avstamp i uppvÀxten som Bror Carlsson berÀttade om sitt liv, nÀr han under torsdagskvÀllen var sommargÀst pÄ Knastorps kulturcafé. Hans förelÀsning var en repris frÄn förra Äret, som dÄ blev succé.
â Vi har haft en jĂ€ttebra sommar med besökare frĂ„n hela Sverige och nu Ă€r vi sĂ„ glada över att Bror ville komma hit igen, sĂ€ger Kicki Willysson, en av de som driver stĂ€llet.
Eftersom regnet lÄg i luften fick förelÀsningen flyttas in till ett gammalt stall istÀllet för att hÄllas i trÀdgÄrden, men det gick lika bra det med. StÀmningen i den fullsatta lokalen var god och taket höll tÀtt.
Medan den första delen av förelÀsningen handlade om Carlssons yngre Är, var del tvÄ fokuserad pÄ hans arbetsliv i statens tjÀnst. Just den biten Àr det mÄnga som redan har en inblick i, eftersom han i början av 90-talet medverkade i en dokumentÀr av Tom Alandh. Genom den blev han kÀnd som den cyklande kronofogden i Vimmerby.
â NĂ€r jag var liten var min dröm att bli skollĂ€rare, men det fanns ingen möjlighet för mig att studera vidare till det. DĂ„ visste jag inte ens vad en kronofogde gjorde, men Ă€ndĂ„ blev det vad jag lĂ€nge jobbade med, sĂ€ger Bror Carlsson och ler.
Efter att som ung ha lÀst pÄ folkhögskola i VÀstervik och gÄtt ut med högsta betyg i nÀstan allt var det nÀmligen inga svÄrigheter för Carlsson att fÄ jobb. Utan att ha en aning om vad rollen innebar sökte han en vikarietjÀnst pÄ kronofogden och fick den. PÄ den vÀgen var det.
En höjdpunkt i Bror Carlssons yrkesliv kom nÀr Tom Alandh hörde av sig och ville att han skulle medverka i en av hans dokumentÀrer. Det visste ingen av dem dÄ, men den första personen de besöker i filmen visar sig senare vara Ulf Olsson, dömd för tvÄ uppmÀrksammade mord.
â Jag glömmer aldrig teckningarna jag sĂ„g i hans hem. En förestĂ€llde en naken kvinna med en orm som slingrade sig runt benet och den andra förestĂ€llde en liten flicka bunden i en trĂ„d och en stor hand som höll i den. Det var vĂ€ldigt makabert.