LĂ€rarna i Djursdala tror att undervisningen i Ă„k 4 Ă€r för abstrakt men i sjĂ€lva verket Ă€r nivĂ„n pĂ„ undervisningen snarare för lĂ„g. De jobbar med hur en bĂ„t kan flyta pĂ„ vattnet och Hampus vill veta mer pĂ„ molekylnivĂ„ â vad som sker i bĂ„de luften och vattnet nĂ€r en bĂ„t flyter.
"Det var sÄ enkelt att han bara satt och stirrade ut genom fönstret", sÀger pappa Magnus Ejeblad.
NÀr Hampus Ejeblad börjar pÄ Djursdala skola har pedagogerna svÄrt att tro pÄ det förÀldrarna berÀttar.
â De ser att han kan mycket mer Ă€n sina jĂ€mnĂ„riga och man gör tidigt en kunskapskartlĂ€ggning i svenska och matte dĂ€r han har en lĂ€sförstĂ„else som motsvarar Ă„rskurs 6 och matematiska kunskaper för Ă„k 4 till 5, berĂ€ttar mamma Elisabeth Ejeblad.
Skolan hakar upp sig pÄ kunskapsluckor men lÄter ÀndÄ Hampus delvis accelerera i Äk 1 och han fÄr lÀsa NO och engelska med Äk 4. Men det blir snabbt problematiskt dÄ pedagogerna inte lyckas greppa hur Hampus fungerar.
â Han fick ingen hjĂ€lp att förflytta sig mellan klasserna eller förvara sina böcker. Han var fortfarande sĂ„ liten och han blev vĂ€ldigt otrygg, sĂ€ger Elisabeth.
Otryggheten visar sig genom att Hampus blir ledsen och upprörd i skolan och hemma börjar han skada sig sjÀlv. Han tar stryptag, försöker fÄ tag pÄ knivar och vÀgrar lÀmnas ensam i ett rum hemma i huset.
â LĂ€rarna missförstod hans agerande och blev istĂ€llet arga pĂ„ oss. De tog det som att han inte klarade av att lĂ€sa pĂ„ den nivĂ„n, att det var för abstrakt för honom. "LĂ„t honom vara barn och leka", sa pedagogerna dĂ„, berĂ€ttar pappa Magnus Ejeblad.
Hampus sjÀlvskadebeteende eskalerar och tillslut slÄr Hampus sig sjÀlv bÄde hemma och i skolan, han tar stryptag och sliter sitt eget hÄr.
â Vi visste inte vad vi skulle göra tillslut. Han mĂ„dde sĂ„ dĂ„ligt, stĂ€ngde in sig alltmer i sig sjĂ€lv och blev mer sjĂ€lvskadande. Skolan pratade om utredning men den blev aldrig av, sĂ€ger Elisabeth.
Tillslut bestÀmmer sig familjen för att Äka ivÀg i tvÄ mÄnader till Australien i Ärsskiftet 2017-2018.
â Vi ville ge Hampus en andningspaus mellan terminerna i ettan och vi visste inte vad vi skulle göra för vĂ„r son â som ville hoppa framför bilar och inte leva mer, berĂ€ttar Elisabeth.
â Vi började ocksĂ„ tro att det faktiskt var oss det var fel pĂ„, som skolan sa. Att det var saker vi gjorde som fick Hampus att mĂ„ sĂ„hĂ€r sĂ„ resan blev ocksĂ„ vĂ„rt sĂ€tt att fĂ„ distans till det hela, berĂ€ttar Magnus.
Under resan till Australien fĂ„r Hampus i uppgift att föra en dagbok om sina upplevelser, han Ă€r dĂ„ 7 Ă„r. Han kĂ€mpar med boken och fĂ„r Ă€ven hjĂ€lp av förĂ€ldrarna nĂ€r motoriken inte Ă€r lika snabb som hans tankar. "LĂ€raren lĂ€ste den inte ens, hon sa att det var vi som hade skrivit den. DĂ€r hade han kĂ€mpat och skrivit â nĂ€r han kunde ha badat i vattenfallâ och sĂ„ lĂ€ste hon inte ens, sĂ€ger Elisabeth och tĂ„rarna rinner vid minnet av sonens besvikelse.
Efter resan lÄter skolan tillslut Hampus göra tester med en psykolog. De vill egentligen utreda möjlig autism eller ADHD men under begÄvningstestet slÄr psykologen fast att Hampus begÄvning Àr Ät det extrema hÄllet.
â Han har en begĂ„vning Ă„t det extrema hĂ„llet pĂ„ allt förutom arbetsminnet, berĂ€ttar Magnus.
Psykologen förstÄr bÄde sonen och förÀldrarna men berÀttar ocksÄ att han inte sett mÄnga liknande fall. Han rekommenderar dÀrför man till pedagogerna fokuserar pÄ att lyfta Hampus mentala Älder i stÀllet för IQ. Han tror det blir lÀttare för dem att ta till sig att han bör ses som 14-18 Är istÀllet för 7.
â Men pedagogerna förstod inte, berĂ€ttar Elisabeth och Magnus skakar pĂ„ huvudet Ă„t minnet.
I slutet av vĂ„ren 2018 skriver familjen ett mejl till skolan vilket resulterar i att pappa Magnus hamnar ensam pĂ„ ett möte med 10 representanter frĂ„n skolan â frun Elisabeth Ă€r pĂ„ kurs och Ă€r med via Skype.
â Det kĂ€ndes som de skulle skrĂ€mma oss till tystnad, sĂ€ger Magnus.
Ăven psykologen deltar i mötet och nu upplever familjen att han plötsligt har svĂ€ngt i sin syn pĂ„ Hampus och istĂ€llet börjat lĂ€gga fokus pĂ„ autistiska drag han menar ska ha framkommit under WISC-testet.
â DĂ„ kom det som ett brev pĂ„ posten om autism och det kĂ€ndes som han helt vĂ€nt kappan efter uppdragsgivaren, sĂ€ger Elisabeth.
â Vi var plötsligt roten till allt ont. De sa ocksĂ„ Ă„t oss att vi inte fick prata illa om skolan och att vi skulle ha fullt förtroende för skolan. Men inget de gjort fram tills dess visade pĂ„ det, berĂ€ttar Magnus.
"Han har alltid varit vÀldigt pigg och alert. Han kunde vÀldigt tidigt skÀmta med oss och fÄ oss att skratta", berÀttar pappa Magnus.
NÀr han Àr tre Är vill han börja lÀsa sjÀlv och lÀr sig snabbt alfabetet och kan börja sÀtta ihop ord. "Men han kunde rÀkna innan dess och hjÀlpte mig rÀkna ut procent pÄ klÀder som var pÄ rea", berÀttar mamma Elisabeth.
Familjen har Àven möten med verksamhetschefen för grundskolan Pia Ehrnlund Bengtsson och dÄvarande barn- och utbildningschefen Birgitta Sahlin. Under ett av dem deltar Àven Sten Collander frÄn Mensas Gifted Children Program för att informera skolan om hur de kan agera och arbeta för att hjÀlpa Hampus och andra sÀrskilt begÄvade barn.
â De menade pĂ„ att kunskapen inte fanns just nu men att de tagit till sig av det Sten sagt, men tyvĂ€rr kommer inte Hampus fĂ„ skörda frukten av den omfattande kompetensutveckling som skolan behövde genomgĂ„. Men han kunde fĂ„ en assistent och anpassningar utifrĂ„n autism, som han inte ens har, berĂ€ttar Magnus.
â De sa ocksĂ„ att Djursdala Ă€r en sĂ„n liten skola sĂ„ dĂ€r kommer de inte kunna reda ut ett sĂ„nt hĂ€r barn, fortsĂ€tter Elisabeth.
Tillslut kÀnner familjen att Hampus inte klarar mer. MÄendet hÀnger pÄ en skör trÄd och de vÀljer dÀrför att lÀmna Djursdala efter Äk 1.
â Det var oerhört tufft. Hampus ville inte slĂ€ppa huset utan det tog nog ett Ă„r innan han kĂ€nde att han ville vara mer i Linköping, berĂ€ttar Magnus.
â Det var mycket vi fick lĂ€mna pĂ„ grund av en skola som inte fungerade. Trots detta Ă€r det verkligen det bĂ€sta beslutet vi tagit för vĂ„r sons mĂ„ende och möjligheter har förbĂ€ttrats i mĂ„ngfald, sĂ€ger Elisabeth.
"Vi kÀnde att det gick inte att vara kvar i Vimmerby, det tog för lÄng tid och han mÄdde allt sÀmre. Det var sÄn skillnad pÄ den nya skolan. Rektorn stÀllde alla de rÀtta frÄgorna och hade sjÀlv erfarenhet av sÀrbegÄvning bÄde som pedagog och rektor. Vi hade vÀldigt tÀt uppföljning i början dÄ vi var vÀldigt oroade men dÄ sa rektorn att det inte var konstigt för vi var ju ocksÄ skolskadade. Det kÀndes skönt", sÀger pappa Magnus.
Verksamhetschef för grundskolan Pia Ehrnlund Bengtsson bemöter en del av den kritik som framförts.
Hampus ska hoppa mellan klasser och ta ett stort eget ansvar, varför gör kommunen sÄhÀr?
â Det hĂ€r ett omrĂ„de dĂ€r jag varken kan eller fĂ„r diskutera det enskilda elevĂ€rendet.
Ni sÀger att Djursdala inte kommer kunna möta Hampus, vad menar du med det?
â Bara för att det Ă€r en mindre skola med B-form Ă€r det inte alltid lĂ€ttare Ă€ven om man med utomstĂ„ende ögon ser organisatoriska förutsĂ€ttningar. Ambitionen och tanken Ă€r att vi vill jobba upp kunskap om detta och vi ska ha kompetensen pĂ„ alla skolor.
Hampus utvecklar ett sjÀlvskadebeteende pÄ grund av skolsituationen, hur ser du pÄ det?
â Det hĂ€r Ă€r absolut en sĂ„n frĂ„ga jag varken kan eller fĂ„r uttala mig om.
Varför skrivs inga incidentrapporter som vÄrdnadshavare fÄr ta del utav?
â För mig Ă€r incidentrapport nĂ€r det sker krĂ€nkningar. Vi har en lĂ„ngtgĂ„ende skyldighet att dokumentera. Rutinen vi har Ă€r man skriver incidentrapporter pĂ„ enheten och sedan skickas de till huvudman.
Ăr inte det hĂ€r en form av att krĂ€nka sig sjĂ€lv dĂ„?
â Jo.
Hur ser du pÄ att familjer kÀnner sig tvungna att lÀmna kommunen pÄ grund av skolsituationen?
â Generellt Ă€r det sjĂ€lvklart olyckligt om man kĂ€nner att man mĂ„ste lĂ€mna kommunen. Sen kan jag inte svara pĂ„ vad man som familj vĂ€ger in i sitt beslut, sĂ€ger Ehrnlund Bengtsson.