"Först sÄg jag inte vad det var som kom farande i snön, upp och ner."
Den som har lite tur kan fĂ„ se en utter. Men för att lyckas fĂ„nga det skygga djuret pĂ„ bild krĂ€vs mer Ă€n sĂ„. NĂ€r fotointresserade Sören Eriksson var ute i trakterna av Ălmeklo utanför Vimmerby hĂ€romdagen fick han jackpot.
â Det var blĂ„sigt och jag hade tĂ€nkt fotografera yrsnö och virvelvindar pĂ„ ett gĂ€rde. Plötsligt, nĂ€r jag vĂ€nde mig om, kom nĂ„got i full fart i snön, först sĂ„g jag inte vad det var. Du kan ju förstĂ„ hur exalterad jag blev nĂ€r jag förstod att det var en utter. Jag hade tur, vinden lĂ„g sĂ„ att uttern inte kĂ€nde vittring förrĂ€n den kommit kanske tio meter inpĂ„, dĂ„ vĂ€nde den av.
Har du sett utter förr?
â Ja, kanske 4-5 gĂ„nger. Men det hĂ€r var nĂ„got extra. Uttern kommer högt pĂ„ listan över djur jag vill fotografera, det Ă€r bara lodjur som övertrumfar det.
SnötÀckt ansikte pÄ uttern, som Anna Roos satsar pÄ Àr en vuxen hona.
Utterexperten Anna Roos, biolog pÄ enheten för miljöforskning pÄ Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, och fritidsboende vid Krön, blir förtjust nÀr hon fÄtt en titt bilderna.
â Fantastiska, helt underbara bilder! HĂ€rligt att se snön över uttern.
Chansen att fÄ se en utter i det vilda har ökat betydligt i takt med att antalet ökat under 2000-talet.
â Fotografen jag samarbetade med i boken "Utterliv" avsatte tre mĂ„nader varje vinter i tretton Ă„r innan han fick se sin första. Men det Ă€r nu pĂ„ vintern som chansen att bĂ„de se, och fotografera, Ă€r bĂ€st nĂ€r kroppen avtecknar sig mot snön.
"Lite kul att se spÄren efter utterns framfart", sÀger Sören Eriksson.
