Den uppdragsbaserade arbetsmarknaden, eller som den också kallas gig-marknaden, har ökat kraftigt i Sverige sedan millennieskiftet till i dag. Hur mycket vet ingen, för hittills har inte någon sammanställt hur stor den uppdragsbaserade arbetsmarknaden är. Men i en undersökning som omfattar tio europeiska länder gjord av IPAG, professor Patricia Leighton, visar på en ökning om 58,9 procent mellan åren 2004 och 2013. Egenanställningsföretagens årliga branschindikator visar på en ökning på 937 procent från år 2011.
Det är en komplex uppgift att beräkna den uppdragsbaserade arbetsmarknaden då människor som arbetar uppdragsbaserat finns i alla branscher och i alla olika former att organisera arbete, som till exempel visstidsanställning, egenanställning, bemanning, enskild firma och aktiebolag.
Uppdragsbaserat arbete innebär att arbetet ska utföras vid en tidpunkt till en annan. Såväl stafettläkare, tekniska konsulter, byggnadsarbetare till dem som levererar bud med mat, är några exempel på människor som arbetar på detta sätt.
Klart är dock att människor som arbetar uppdragsbaserat och som vid behov av omställning söker ersättning från a-kassa, möts av att handläggarna på a-kassorna uppsåtligen försöka förvägra dem deras ersättning genom direkta lögner och desinformation. För att nämna tre mycket vanliga exempel:
● A-kassorna ger på förhand besked om att uppdragsbaserat arbete inte ger rätt till a-kassa, det är ett tydligt brott mot Lagen om arbetslöshetsförsäkringen.
● A-kassorna hänvisar endast till de domar som talar för a-kassans sak och utelämnar de domar som talar för den sökande.
● A-kassorna lurar den sökande att fylla i blanketter som medför att denne definieras som företagare och därmed förlorar sin rätt till a-kassa.
Konsekvensen blir att människor stängs ute från den nya framväxande uppdragsbaserade arbetsmarknaden och ger upp yrkesdrömmar. Det är en ekonomisk och social katastrof för den
drabbade och det är mycket dåligt för den svenska arbetsmarknaden. Sveriges cirka 40 a-kassor har att följa Lagen om arbetslöshetsförsäkring. Lagen är föråldrad och svårtolkad. Vid sådana situationer brukar verksamheter i Sverige som utövar myndighetsutövning eller liknande tillämpa försiktighetsprincipen, det vill säga att man hellre friar än fäller. I stället nyttjar a-kassorna tolkningsutrymmet för att bedriva ideologi och medvetet störa människor, det vill säga trakassera, som arbetar på uppdragsbaserade arbetsmarknaden.
Nu är en ljusning på gång. Den av regeringen tillsatta utredningen ”En ny arbetslöshetsförsäkring för fler, grundad på inkomster” ger förhoppning om framtiden. Flera av förslagen är i samklang med dagens arbetsmarknad. Dock kan accepterar inte vi att se fler yrkesdrömmar krossas och att arbetsgivare störs i sina verksamheter. Därför kräver vi att ansvarig minister ger tillsynsmyndigheten IAF i uppdrag att tillse att lagens intention efterlevs och a-kassorna gör samlade bedömningar av samtliga omständigheter såsom lagen föreskriver.