Jag skäms över Sveriges flyktingpolitik

I Ring P1 ringde en kvinna in och lovordade Morgan Johansson för det han hade sagt på nyheterna om anhöriginvandring, hur betydelsefull den ändring var som gjordes 2015 genom att det ställdes högre krav på att den som fått uppehållstillstånd i Sverige skulle kunna försörja sina anhöriga.

"Att Sverige marknadsförde sin ”välvilliga” inställning till asylsökande, oberoende om skälet till flykten var ekonomi eller politik, det har med största sannolikhet bidragit till tragedierna på Medelhavet", skriver debattören.

"Att Sverige marknadsförde sin ”välvilliga” inställning till asylsökande, oberoende om skälet till flykten var ekonomi eller politik, det har med största sannolikhet bidragit till tragedierna på Medelhavet", skriver debattören.

Foto: Linus Sundahl-Djerf/TT

Debatt2020-11-30 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag håller med till 100 procent – både när det gäller synpunkten på Morgan Johansson och försörjningsplikten.

MEN, jag vill addera en synpunkt som jag inte har läst eller hört och det är den betydelse den välvilliga uppfattning Sverige hade före 2015 vad gäller anhöriginvandring, det som är en del av det som Ann Heberlein benämnde ”den banala godheten”. Att Sverige marknadsförde sin ”välvilliga” inställning till asylsökande, oberoende om skälet till flykten var ekonomi eller politik, det har med största sannolikhet bidragit till tragedierna på Medelhavet.

I det mänskliga beteendet ingår en vilja att få det bättre och om det då öppnas en möjlighet att en hel familj skulle kunna förbättra sina ekonomiska livsbetingelser, så tar de flesta den. Insatsen i det svenska systemet med anhöriginvandring var före 2015 att en person skulle lyckas ta sig till Sverige och söka asyl och när denna person lyckats få uppehållstillstånd var familjen välkommen och det svenska socialförsäkringssystemet blev tillgängligt. I det perspektivet är det inte särskilt märkvärdigt att det till exempel kom så många ensamkommande barn!

Svensk politik har sedan 1970-talet präglats av en naivitet som gränsar intill dumhet och i en alltmer globaliserad värld har man inte försökt förstå att man i andra kulturer har andra värderingar och kanske resonerar på andra sätt och i den mån man har förstått det, har man betraktat det som fel sätt att resonera!

Från ett svenskt sätt att resonera skulle man aldrig skicka ut ett barn på en farlig resa, för att på så sätt kanske få del av den vinstlott som det skulle innebära att barnet fick uppehållstillstånd och därmed kunna säkra familjens framtid. Men för en familj i ett land utan sociala förmåner och små framtidsutsikter, där barnen tvingas arbeta för att hjälpa familjen med försörjning och kanske utsätta sig för både våld och prostitution, för dem betraktas insatsen säkerligen inte som alltför hög att skicka iväg ett barn!

Jag skäms över hur Sverige har agerat i flyktingfrågan! Jag skäms över den skenhelighet som det innebär att Sverige som stat lockar människor att utsätta sig för faror genom att i godhetens namn skapa ett regelverk som för det första lockar människor att utsätta sig för risker i sin önskan om att få ett bättre liv, för det andra ändrar spelreglerna när människor lyckats ta sig till Sverige, för det tredje bidrar till att dränera fattigare länder på den välutbildade delen av befolkningen för att Sverige lider brist på till exempel läkare, för det fjärde tycker att det är rimligt att en liten del av alla ekonomiska och politiska flyktingar får förhållandevis mycket stöd om de kommer till Sverige medan de som inte lyckas göra denna resa tvingas leva i misär i flyktingläger i brist på pengar till hjälporganisationer.

Ja, Morgan Johansson uttryckte sig bra men det vore önskvärt att våra politiska företrädare ville visa en större vilja att lyssna på varandra och inte vore så fastlåsta i sina tagna ståndpunkter.