En sak som jag noterat är att sjöarna gradvis har blivit mer och mer näringsrika. Och detta gör mig både nyfiken och bekymrad.
Bland mina besök vid 1 000-tals sjöar har jag noterat hur lite vi faktiskt vet om dessa. Fjällsjöar, Norrlands skogstjärnar, citysjöar, brunvattensjöar, lergrumliga slättsjöar och kristallklara sjöar. Bruna av humus eller grumliga av enorma karpfiskbestånd. De extremt klara sjöarna kan vara näringsfattiga källsjöar eller gravt försurade vatten. Så kan det se ut i vårt vattenlandskap, inte sällan i samma vattensystem.
Eftersom sjöar är tröga system kan förändringarna gå långsamt för att till slut tippa över till ett försämrat ekosystem. Jag skulle säga att det idag finns massor av sjöar som är utsatta för näringspåverkan i olika grad. Sjöar som gradvis förändras utan att vi märker det. Ett smygande hot. Många sjöar har lämnats för fäfot. Det var många årtionden sedan en gäddryssja lades ut.
Vi påverkar alla vatten på olika sätt. Mycket av det som gjort övergödning i sjöarna är gamla synder men med klimatet, folkförtätning, förändringar i landskapet så kan näring sättas i rullning. Ofta är det punktkällor som påverkat en sjö eller ett par sjöar men påverkan sker även längre nedströms. Så man måste ta i beaktande att en starkt övergödd sjö faktiskt kan påverka andra sjöar flera mil nedströms.
Med denna oro i åtanke så måste vi nu ta ett steg framåt. Vi måste inleda mer studier i sjöarna och även inkludera fler biologiska mätprogram. Växter i vattnet, är ett bra redskap att använda sig av när studier görs. Fisk och musslor likaså. Att mäta sikten i vattnet, så kallat siktdjup, bör ske varje vecka eller åtminstone varje månad.
Så nästa gång du badar, metar eller åker båt på en insjö, betänk att sjön är känslig och var observant på förändringar.