Clowner blev oskyldiga mobboffer

Under höstlovet för tre år sedan kulminerade clownhysterin.

Clowner som artister blev oskyldigt drabbade när clownhysterin i samband med filmen It regerade för tre år sedan, menar skribenten. På bilden en utklädd till clownen Pennywise från aktuella film.

Clowner som artister blev oskyldigt drabbade när clownhysterin i samband med filmen It regerade för tre år sedan, menar skribenten. På bilden en utklädd till clownen Pennywise från aktuella film.

Foto: Andre Penner/TT

Debatt2019-10-31 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det var en offentlig mobbningskampanj, understödd av vuxenvärlden och etablerade medier, riktad mot en liten grupp artister vars främsta kännetecken är snällhet. 

Reaktionerna blev milt sagt överdrivna. Butiker rensade bort allt som kunde relateras till clowner som masker, peruker och lösnäsor. Kolmårdens djurpark sparkade clownen Zapp ur det årets Halloween-föreställning och införde, enligt SVT Nyheter, clownförbud i parken. Ett ödets ironi var att clownen i pjäsen ersattes av mimare. 

När hysterin var som värst, rapporterade svenska medier mer om påhittade clownattacker än om statsminister Stefan Löfvéns förehavanden (källa: mediernas branschtidningen Resumé).

Efter att kampanjen klingat av, kontaktade jag polisens centrala presstjänst med frågan om vad som egentligen hade hänt. Svaret var ingenting. Det fanns inga påbörjade utredningar i någon av landets polisregioner. Allt, precis allt, som skrevs och berättades om clownrelaterad brottslighet under den här perioden var påhitt. Vad som hände var att barn och ungdomar skrämde upp varandra med fantasier och fejkade filmer på sociala medier.

Årets attraktion i Kolmården under höstlovet är för övrigt skräckhuset Hospitalet med vålnader och blodiga zombier. Samma Kolmården som för tre år sedan utfärdade clownförbud...

Det var inte första eller sista gången som vuxenvärlden och medierna lånade ut sig till offentlig mobbning av snälla personer och grupper. På 1990-talet drevs hatkampanjer mot mimare och dockskådespelaren Staffan Westerberg, som påstods ha förstört livet för en hel generation. Staffan har blivit kult, men mimarna vågar fortfarande inte berätta vad de sysslar med, utan presenterar sig som fysiska skådespelare. 

Det finns säkert människor som lider av clownfobi och får panikångest av Storpotätens läte, men det går inte att anpassa nyhetsvärdering eller samhället efter fobiker. För dessa finns hjälp inom den psykiatriska vården.

I efterhand påstår vissa att hysterin gällde det som kallas mördarclowner och inte hade ett dugg med verkliga clowner att göra. Det är en efterhandskonstruktion, hatet slog urskillningslöst mot ett kulturarv med rötter i medeltidens commedia dell’arte och långt tidigare än så.

Jag hoppas innerligt att medierna nästa gång hänger ut mobbarna istället för deras offer.