Mitt engagemang för cirkus har öppnat sidor av Sverige som jag inte trodde fanns. Jag slåss på två fronter, dels om att cirkusar ska behandlas som andra djurhållare, dels för att få bort straffskatten på gager till cirkus- och varietéartister.
Straffskatten innebär att cirkus- och varietéartister måste lägga 25 procent moms på sitt gage. Andra artister är momsfria. Det finns inget riksdagsbeslut utan är Skatteverkets tolkning av en mening i propositionen till EU-anpassad mervärdesskattelag.
Som artist reflekterade jag inte över faran med moms på gaget. Jag utgick från att arrangörerna får lyfta den. När jag valdes till regionordförande i Folkets Hus och Parker, insåg jag att flertalet av våra medlemmar inte är momsregistrerade. Det är inte heller merparten av de ideella föreningarna. Stora finansiärer av kultur är banker, sparbanksstiftelser och försäkringsbolag, vilka inte heller får lyfta moms.
Cirkus- och varietéartister väljs bort av kostnadsskäl till förmån för momsfria artister. Många i dagens föräldrageneration har aldrig sett en professionell cirkus- eller varietéartist i verkligheten. Bilden av kulturområdet formas av lokala amatörer, sagor, serietidningar och sociala medier.
Kulturrådet överlämnade 2017 en utredning till regeringen, enligt vilken svenska cirkusartister måste söka sig utomlands för att få jobb.
Jag skrev två gånger till Skatteverket, med en begäran om förklaring om vilket stöd de har för att cirkus och varieté inte omfattas av lagen om upphovsrätt, motiveringen till full moms. Jag undertecknade som trollkarl. Inget svar. Tredje gången skrev jag under som regionordförande. Då blev det fart, men eftersom regionen är en ideell förening, hamnade ärendet på föreningsenheten i Västervik som saknar upphovsrättslig kompetens.
Efter det skrev jag till kulturministern. Inget svar. Skrev igen. Inget svar. Då lokaliserade jag den sakkunniga tjänstepersonen på departementet. Förklaring: Skattefrågor besvaras av finansdepartementet och mitt brev hade skickats dit. På finansdepartementet hoppade ärendet runt mellan handläggarna som en het potatis. Ingen ville ta i det. Till sist hotade jag med JO. Myndigheter är enligt förvaltningslagen skyldiga att skyndsamt besvara medborgarnas frågor. Då fick jag svaret, vilket jag tolkar som att cirkus- och varietéartister offrades för att EU skulle acceptera momsbefrielse för andra artister.
Istället för att fortsätta stånga pannan blodig, fakturerade jag en trolleriföreställning utan moms, anmälde det till Skatteverket och fick ett beslut om momsplikt vilket kunde överklagas. Jag vann. Domen är en uppläxning av Skatteverket. Som stöd finns två prejudicerande utslag i Högsta förvaltningsdomstolen och Hovrätten för västra Sverige. Det är osannolikt att Skatteverket överklagar. Cirkus- och varietémomsen kommer att försvinna.
Segerns sötma vägrar infinna sig. Istället är jag förfärad över den arrogans som jag mött, baserad på fördomar och förakt mot folklig kultur.