Torypartiet och Boris Johnson firar seger och tackar för publikens förtroende när de kammat hem 365 mandat mot Labours 203, 48 för SNP och 11 mandat för Liberal Democrats.
Media i Sverige och den statsvetande expertisen upprepar lögnen att ”det engelska folket har valt Conservative för att de vill slutföra Brexit” men sanningen är någonting helt annat.
Det finns 650 platser i Underhuset i England. Tories var först att nå 326 platser; alltså drygt hälften, men de fick bara 47,2% av de totala rösterna. Labour fick 33,9%, Liberal Democrats 12,4%, SNP 3,9%, Greens 3,0%, Brexit party, 2,0% och övriga 4,2%.
Det betyder att 52,2 procent av de som röstade var emot Boris Johnson. Och bara 67,3 procent av de röstberättigade brydde sig om att ta sig till valurnorna. Anledningen till detta kan diskuteras, men det var allmänt känt att många Labourväljare inte tycker om Jeremy Corbyn, som har en alltför föråldrad syn på socialism, men inte kunde tänka sig att rösta Conservative. Därför stannade de hemma.
En rättvisare fördelning av mandat enligt rösterna och opinionen borde vara: Con 305, Lab 221, LibDem 84, SNP 26, Gr, 20 och Brexit 13. Men den faktiska mandat fördelningen blev: Con 365, Lab 203, Lib Dem 11, SNP 48, Gr 1, och Brexit 0.
Hur kan det komma sig?
Problemet ligger i valkretssystemet. Varje sittande regering har rätt att manipulera valkretsområdena till sin egen fördel inför ett val. Till exempel: en stor egen valkrets delas i två och blir två mandat. Två små, intilliggande valkretsar som tidigare har röstat emot blir hopslagna och blir ett mandat. Resultatet blir att med samma antal röster totalt kan resultatet bli en ökning i mandat för den sittande regeringen. Det finns ingen fast storlek för mandatområdena, vilket är förklaring till skillnaden mellan antalet röster och antalet mandat. Margaret Thatcher vann tre val med minskad röstandel varje gång, men med ett ökat antal mandatplatser i Underhuset.
Komplicerat?
Det tycker inte britterna. De fick chansen för några år sedan att ändra systemet till Proportional Representation men tackade nej. Alldeles för utländskt och krångligt tyckte de. Bättre att fortsätta bära skygglappar och låtsas att oppositionen inte existerar. Värst av allt är att läsa svenska media där utbildade "statsvetande experter" upprepar lögnen utan att påpeka den vridna sanningen. Boris Johnson representerar i praktiken lite drygt 47 procent av 67,4 procent av hela den röstberättigade befolkningen. Resten stannade antingen hemma eller röstade emot honom.
Oppositionen mot Brexit är stor, men får ingen chans att visa sig idag annat än på gatan med plakat. Resultatet av folkomröstningen som hölls för två år sedan var en överraskning för både partiet som utropade den och för dem som inte brydde sig om att rösta; nämligen de unga.
Det var den äldre generationen som röstade för Brexit eftersom deras traditionella liv höll på att förstöras av massimmigration orsakad av EU-regler. De yngre som tyckte om EU brydde sig inte om att rösta, men ändrade snart uppfattning när de insåg vad Brexit skulle betyda i praktiken. Många av de äldre finns inte längre och många fler ungdomar har kommit till och anslutit sig till "Remain"-sidan.
Att påstå att majoriteten av den brittiska befolkningen röstade på Boris Johnson och ville genomföra Brexit så snart som möjligt är en lögn som inte borde upprepas.