Debatt Torkan i somras fick stora konsekvenser för det svenska jordbruket. Spannmålsskörden blev hela 46 procent mindre i år än den var förra året och är den lägsta sedan 1959. Hela norra jordklotet fick en lång period med höga temperaturer och mycket liten nederbörd. Forskarna ser en direkt koppling till den pågående klimatförändringen, även om vädret varierar från år till år. Perioder av långvarig torka kommer att komma oftare, och likaså perioder med i omfattande nederbörd och översvämningar.

Hur ska vi då säkra vår livsmedelsförsörjning? Ett starkt skäl att välja svensk mat framför importerad är att våra svenska bönder använder mycket mindre antibiotika än vad som är fallet i många andra länder. Men självförsörjningsgraden av livsmedel har minskat kraftigt. Den är nu nere på 50 procent från att i början av 1990-talet ha legat på 75 procent. I vårt grannland Finland är självförsörjningsgraden 80 procent. Varannan tugga vi tar är importerad mat. Och det är inte bara maten vi importerar. Lantbruken är även beroende av importerat bränsle, foder, utsäde och reservdelar.

I ett läge där vi inte kan importera det vi behöver inom jordbrukssektorn, så skulle vi bara klara vår matförsörjning i några veckor. Det har talats om så kort tid som två veckor innan allvarlig brist uppstår. Den pågående klimatförändringen och de konsekvenser som den för med sig, innebär att vi behöver förbereda oss för och motverka allvarliga risker för livsmedelsbrist. Vi behöver anpassa vårt jordbruk så att vi bättre klarar den typ av torrperioder vi upplevde i somras. Vi måste också fråga oss om det är rimligt med en så låg självförsörjningsgrad som vi nu har i vårt land. Den frågan måste upp på politikernas bord.

En omställning till ett mer hållbart jordbruk och en ökad inhemsk produktion av livsmedel sker inte över en natt. Vi kan därför inte vänta med att ta tag i dessa frågor.