Svar på Johan Sievers krönika ”Därför avskyr de Greta Thunberg” den 3 maj.
En får tacke för den utmärkta analysen av äldre vita människors psyke. Då jag själv tillhör denna kategori var det skönt att få veta hur det förhåller sig och vad som är drivkraften i våra skriverier.
Men personligen jag kan inte med bästa vilja världen tillstå att jag hatar Greta. Hon är ett helt unikt fenomen på gott och ont. Däremot gillar jag inte som äldre person att bli pissad på och anklagad för radikala högerextemistiska tankebanor bara för att jag blivit gammal.
Men att erfarenheten i skribentens och även samhällets ögon inte har något värde, det har jag och de flesta äldre för länge sedan förstått.
Åter till ämnet klimatdystopierna. Om nu vetenskapen och och klimatmodellerna är så fantastiska, varför verkar de inte stämma mot verkligheten? Alla datasimuleringar är ju beroende av ingångsvärdet och vem bestämmer det?
Exempel: Under min levnadsbana har jag 2-3 gånger varit med om att oljan tagit slut på jorden med vidhängande undergångsscenario i massmedia och masshysteri hos människorna, men därav blev inget. Så lite ifrågasättande på grund av erfarenhet tycker jag nog är på sin plats.
Adekvat miljöarbete av vanliga människor som att plocka skräp i naturen tycker jag bör hyllas MER och det kan människan FÖRSTÅ och se RESULTAT av än att trumpeta ut kommande dystopier om vi inte genast upphör att existera som art.