Gubben och jag har luftat oss en vecka i Spanien. Där måste all butiks- och restaurangpersonal bära munskydd.
Vi turister behövde bara ha det på flygplatsen, på planet och inne i affärer. Det var tufft nog. Stackars alla er som har tvingats bära munskydd i jobbet i över ett och ett halvt år! Eller kanske vänjer man sig.
Jag hörde en manlig sjuksköterska här hemma säga att "en dag när jag var på väg till avdelningen och upptäckte att jag glömt sätta på mig munskydd var det samma känsla som om jag hade gått till jobbet utan byxor. Väldigt obehagligt".
Det är möjligt, som många hävdat, att munskydd är ett klent skydd för att undvika att smitta och smittas av covid, men nog fungerar det som en utmärkt ringklocka om att faran inte är över.
I Spanien är det många som själva väljer att bära munskydd utanför hemmet. Med tanke på hettan på spanska solkusten måste det vara påfrestande. Men HUR de bar det var intressant att studera.
Enligt Folkhälsomyndigheten ska man tvätta händerna eller använda handsprit innan skyddet sätts på. Därefter får inte skyddet vidröras med händerna.
Överallt såg vi munskydd som skyfflades ned på halsen med jämna mellanrum, som drogs upp i svettiga pannor, som hängde och dinglade på ena örat eller som lindades runt armvecket på högerarmen, exakt där vi numera är uppfostrade att nysa och hosta.
Nåväl, vem är jag att döma.
Jag som alltid avskytt bastubad får lite panikkänsla av den fadda luften inne i ett munskydd. Men det var bra för shoppingen kan jag säga. När vi kom hem efter en vecka var vårt enda inköp ett par solglasögon av en man på stranden.
Trots det ska jag hädanefter bära munskydd resten av livet. Inte alltid, men varje gång jag flyger eller åker kollektivt långa sträckor.
På flygresan hem gjorde jag nämligen en intressant upptäckt.
Från att ALDRIG ha kunnat sitta upprätt och sova, utan något att luta huvudet mot, sov jag som en brunbjörn i vinteride, trots att jag satt i ett mittensäte.
Frälsaren? Munskyddet.
Jag brukar alltid vakna när hakan åker ned – och man gapar så där fult – men nu fångade munskyddet upp hakan som i en liten behaglig vagga. Och jag sov och sov.
Munskyddet suger dessutom, tyst och effektivt, upp eventuella rännilar av saliv i mungipan. Trevligare för både kabinpersonal och medpassagerare.
Vill man inte sova, utan lyssna på musik, går det utmärkt att mima med i texterna utan att se ut som en stolle.
Till sist en bekännelse: Näsan fick vara utanför.