På något vis tog jag den långa vägen från norra delen av Västerviks kommun och hit. Efter gymnasiet blev det Malmö i några år, sen tog jag tåget till Berlin. Där blev jag kvar i två och ett halvt år innan jag tyckte det var dags att prova på livet i ett annat land.
Haag, Nederländerna stod näst på agendan där det blev studier i tre år, med en avstickare på fyra månader till Dar-es-Salaam i Tanzania för praktik. Därefter var jag lite vilsen, jag hoppade av skolan och jobbade på en korvrestaurang i Rotterdam i ett år.
En majdag flög jag hem till Sverige, ett sommarjobb på Vimmerby Tidning väntade. Att jobba som reporter var ett drömjobb och ganska snabbt konstaterade jag att jobbet levde upp till förväntningarna. Sommaren tog slut och jag blev kvar på jobbet.
Ett drygt år har passerat och jag känner mig tillfreds med beslutet att bli en av kommunens permanenta invånare. Vad är det som är så himla bra med att bo här jämfört med alla ställen jag tidigare bott på? Man kan tro att kontrasten mellan att bo i en lägenhet i Haag, den politiska huvudstaden i Holland med över en halv miljon invånare, och att bo i ett litet hus i utkanten av Djursdala, utan några grannar inom synhåll, skulle bli för stor. Men det är snarare exakt det som jag tycker om så mycket. Det enda som hörs är naturljud och en och annan bil som passerar. En del kompisar undrar om jag inte blir mörkrädd där ute, men skogens mörker är ju inte skrämmande.
Men visst kan naturen komma lite för nära. Efter en resa i vintras kom jag hem och satte mig i godan ro i soffan. Lyfte på en av kuddarna och upptäckte en hög med gamla vindruvor. Jag såg framför mig hur soffan förvandlats till ett stort musbo och paniken kom. Bredvid soffan står en chiffonjé och där på hade jag glömt ett fat med vindruvor. Troligtvis hade mössen haft riktig fest och sedan valt att bygga upp små lager runtom i vardagsrummet och köket med torra vindruvor.
Resten av den kvällen satt jag på en pinnstol. Dagen efter införskaffades ett stort antal musfällor. Några månader senare flyttade kattsyskonen Sonja och Torsten in. De har visat sig vara fenomenala jägare, vilket dock har bidragit till att naturen kommit lite för nära igen. De släpar gladeligen in näbbmöss, sorkar, ödlor, fåglar och ormar. Men annars så är det ju härligt att bo i skogen...
