Förutom en smärtade hälsena som höll mig vaken halva tisdagsnatten, måste jag vara nöjd. Värre än så och knaprande på smärtstillande i ett par dagar nu, var det inte. Och, jo...jag får i vanlig ordning skylla mig själv. När väl kroppen funkar helt okej, så tar jag mig allt som oftast vatten över huvudet. Då ska det idrottas...ständigt och jämt. Oftast ett par aktiviteter varje dag. Den här tisdagen hade jag lirat padel innan, så den där hälsenan kom som på ett brev på posten.
Men jag struntar i det. I sommar har jag padlat (padel alltså), cyklat mycket, lirat tennis, sprungit, spelat pingis och innebandy. Allt är skoj, men inget går upp mot fotboll. Jag insåg det i veckan.
Jag sprang omkring med ett leende (nåja, nästan) hela träningen med Djursdala SK. Det var så vansinnigt kul. Jag kände mig som ett lejon på Dalavallen. Ni vet han i Milano kallar sig det. Han med Z har ju sagt: "De säger att jag är gammal, men jag bara värmer upp"...
Jag har känslan att DSK kan överraska i den starkt lokalförankrade division fem-serien, där det vankas spännande derbyn i princip varenda match. Daniel "Bränna" Gustafsson var på plats, liksom bland andra DSK-ikonen Patrik Larsson. Jag trodde inte att någon av dem skulle lira i år.
Efter den så starkt coronainfluerade våren och försommaren, har vi ett smörgåsbord av lokal sport som väntar på oss. Det är för att tala i mat-termer bara att "hugga in". Låt vara då förstås att de flesta matcher kommer att spelas inför tomma läktare, än så länge, men det är ändå snart igång på riktigt.
Fredag kväll är Frödinges damer först ut bland traktens lag att spela igång hösten. Sedan rullar det på med en sprakande intensiv fotbollshöst, där de flesta av våra lag kommer spela fler matcher än de brukar göra. 11 augusti är det speedwaystart på Bauhausligan (Elitserien) och samma sak där. Programmet är hektiskt.
Dackarna inleder borta mot Vetlanda på tisdagen, för att bara två dagar senare ta emot Piraterna på Skrotfrag Arena. Men jag måste säga att det var en märklig och inte särskilt upplyftande känsla att vara på plats på SM-finalen i Målilla förra veckan. Läktarna ekade tomma, helt utan publik. Det är trist och konstigt att idrotten ska drabbas så, när annat delvis har öppnats upp i samhället. Med smarta lösningar och fortsatt försiktighet borde det naturligtvis kunna tillåtas åskådare på våra matcher. Inte minst på lokal nivå, med relativt stora idrottsanläggningar och gott om möjligheter att hålla avstånd mellan varandra. Och vi snackar ju inte om tusentals åskådare på våra fotbollsmatcher här i trakten...
I början av nästa vecka har både Vimmerby Hockey och Vimmerby Innebandyherrar uppstart, där den gemensamma träningen inför höstens seriespel ska inledas. VIBK-herrarna, som är nykomling i division ett, har sin trupp klar.
VH har fortfarande några platser kvar att fylla innan truppen är spikad. Någon större brådska behöver de inte ha – än. Seriestarten är framflyttad ett par veckor och det gäller att träffa rätt med de sista pusselbitarna. Tränare Horsky kan nog känna sig trygg med att målvakts- och backsidan är fortsatt stark. Offensiven känns mer osäker i det här läget.
För egen del är jag smått osäker på hälsenan. Men vad f-n. En padeltid är bokad fredag. The show most go on.