Det är inte varje dag vi åker på pressträffar i dessa tider. I tisdags kväll var det dags. 17.45 på Gullemon.
Meddelandet var lite kryptiskt, precis som det brukar vara: "Pressträff med nyheter vi tänker släppa!". Vi traskade uppför trapporna, till kansliet. Med väl tilltaget avstånd till varandra satte vi oss med Patrik Wärnehall och Mattias Sandh i sportgruppen. Gissningsvis var det en tränare som skulle presenteras, men var gömde sig personen i fråga i så fall?
Efter några minuter fick vi svaret. En dörr öppnandes – och där klev Peter Magnusson och Emil Eklund fram med stora smile i sina ansikten. Eklund var ingen högoddsare. Han kan sitt Gullringens GoIF utan och innan. Däremot huvudtränaren. "Pecka" Magnusson var inget mindre än en skräll. Åtminstone för mig. Det var inget av namnen vi hade spekulerat kring eller som vi hört att det tisslats och tasslats om.
Skulle inte han ta ett sabbatsår? Det var i varje fall vad jag trodde efter sina framgångsrika tränarår i Södra Vi IF, grannklubben. Iklädda varsin svartvit träningsjacka var de där.
Till en början var det en tydligt känslosam huvudtränare som tog till orda. Magnusson pratade om klubbens fina anor, om traditionen – och det gick inte att ta miste på stoltheten han kände inför sitt nya uppdrag i fotbollens tjänst.
Magnusson är för mig ett intressant tränarnamn. Väl värd att träna ett lag ett snäpp uppåt i hierarkin. Det finns få, eller ens någon, tränare i trakten som jag tror har en sån passion för den lokala fotbollen. Jag bara älskar det faktum att han är ytterst noga när det handlar om scouting av motståndare. "Jag ser varje motståndarlag två gånger innan vi ska möta dem", sa han på pressträffen.
Det är något annat det än den där innehållslösa frasen man ofta hör: "Jag bryr mig inte om motståndarna, utan fokuserar bara på mitt eget lag". Det resonemanget har jag aldrig förstått. Det är solklart att man ska lägga stor tonvikt på det egna spelet, på de egna spelarna och den egna taktiken, men det finns trots allt en motståndare att ta hänsyn till och det kan vara bra att känna till dess svagheter och styrkor. Ofta kan det vara avgörande för matchens utgång.
Med hårt arbete, löpvilliga spelare och en tydlig spelmodell, tog Magnusson och hans team Södra Vi från att vara ett mittenlag i division sex, till att bli ett topplag i femman och två raka kvalspel till division fyra. Det har varit en bra resa.
Nu påbörjar han en ny. I Gullringen. Det blir spännande att följa om den blir lika framgångsrik.
En resa har det sannerligen också varit för Vimmerby Hockey. När dessa rader skrivs så har det precis blåst upp till storm. Efter några ovissa timmar, valde VH att vända om med bussen på väg ner till Nybro för match. De vägrade spela efter att två spelare bekräftats vara smittade av covid-19 och där dessutom andra hade symptom.
Frågan är vad det blir för konsekvenser? Enligt tävlingsbestämmelserna blir det böter och walk over med 5–0.
"Det finns ett regelverk att förhålla sig till för att en match ska ställas in", sa ligachefen Mats Johansson när vi pratade med honom.
Där framgår tydligen att minst fem spelare ska vara bekräftat smittade eller att det ska finnas en stark misstanke om det utifrån läkarutlåtande.
Fortsättning följer. Jag förstår Vimmerbys agerande fullt ut.