Roman
Ida Therén
Att omfamna ett vattenfall
Natur & Kultur
"På första plats är unga vackra kvinnor. På andra: äldre rika män. På tredje plats: unga män som kan bli rika. På sista plats: äldre kvinnor som varit vackra." Så beskrivs det sociala landskapet i Ida Theréns oemotståndliga debutroman.
"Att omfamna ett vattenfall" kan enkelt kallas för en fiktiv biografi i jagform om June Mansfields liv. Hon var den amerikanske författaren Henry Millers andra fru som försörjde dem båda genom att dansa för pengar i 1920- och 30-talets New York. Men romanen rymmer även en parallell berättelse i nutid som speglar sig i den andra – den om priset på drömmar hos en sökande svensk kvinna på resa. Hon förflyttar sig mellan ön Guernsey i Engelska kanalen, Berlin och Amsterdam, i jakt på allt och inget, men med ett starkt kall att bli författare och skriva en roman om June.
June Mansfield (1902–1979) pendlade hela sitt liv mellan ytterligheter. Hon förälskade sig i både män och kvinnor och bytte uppväxten som fattig judisk invandrare från Rumänien till att bli som skådespelarna hon såg på vita duken som barn. Nyckeln till glamour var förstås pengar och det löste hon i form av så kallade "sugar daddies". Till och med från ruinens botten kunde hon säga saker som "jag kan alltid hitta någon som betalar för min champagne".
I Ida Theréns roman framstår konsten som det enda June håller för heligt. I den ännu okände författaren Henry Miller finner hon både kärleken och det konstnärliga geniet. Under många år försörjer hon hans författardrömmar i prostitutionens gränsland. Hon lämnar korta stunder äktenskapet för andra konstnärssjälar – däribland författaren Anaïs Nin. Konsten är helig även för den svenska kvinnan i parallellberättelsen. Hon brottas med tanken på att vara fri och fattig eller acceptera förslaget från en rik man som skulle innebära ekonomisk frihet och tid för skrivande.
Ibland känns det jobbigt att behöva hoppa mellan dessa två kvinnors historier eftersom båda är så pass fascinerande att de lätt hade förtjänat varsin bok. Inte heller kräver den fiktiva biografin en reflektion i realtid för att bli mer intressant eller legitim. Men det är också den enda reservation som finns inför denna roman. "Att omfamna ett vattenfall" är nämligen en slående vacker och nostalgiskt skimrande debut som man inte kan lägga ifrån sig.
