Varför Àr ni sÄ Àngsliga, mÀn?

Varför Àr mÀn sÄ ovilliga att berÀtta om sina tillkortakommanden? SÄ Àngsliga för att bjuda pÄ sig sjÀlva?

Varför Àr ni sÄ rÀdda för att berÀtta om era tillkortakommanden, gubbar?

Varför Àr ni sÄ rÀdda för att berÀtta om era tillkortakommanden, gubbar?

Foto: Mostphotos

Krönika2021-04-21 20:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

I dag ska vi ta och generalisera riktigt ordentligt.

Jag har gjort en egen, synnerligen ovetenskaplig, studie nÀr jag promenerar mellan bilparkering och jobbet. Det handlar sammantaget om cirka 30 minuter per dag och jag har kommit fram till följande:

80 procent av mĂ€nskligheten Ă€r god. 

15 procent Àr Àngsliga.

5 procent Àr onda, eller i vart fall tjuriga.

Hur har jag sÄ tvÀrsÀkert kommit fram till dessa siffror och vari bestÄr mina undersökningsmetoder?

Jo, jag ler Ät alla jag möter. HÀr mÄste vi förstÄs rÀkna bort dem som aldrig möter min blick och dÀrmed inte mitt leende, men de Àr ÀndÄ en minoritet. Det Àr inte Stockholms tunnelbanesystem vi pratar om, utan ett ganska glest trafikerat gÄngstrÄk.

80 procent ler tillbaka. ("Trevligt! En vÀnligt sinnad och glad mÀnniska. Jag ler tillbaka!")

15 procent kastar oroliga blickar omkring sig och tittar snabbt bort. ("Vad Àr det hÀr för psykokÀrring? Vad vill hon mig? Usch, obehagligt!")

5 procent möter min blick och hÄller kvar den, men ser arga ut. ("Inte en chans att jag ler tillbaka. Vad Àr ditt problem?")

Kanske Ă€r jag lite vĂ€l hĂ„rd mot de dĂ€r 5 procenten. De kanske ligger i skilsmĂ€ssa, just fĂ„tt sparken eller bara har en dĂ„lig dag. 

Jag har gjort en annan studie, parallellt med le-mot-alla-och-se-vad-som-hÀnder-studien.

Jag har funderat över vilka som Àr roligast, mÀn eller kvinnor?

HÀr var det lÀttare att skaffa evidens. Jag har det svart pÄ vitt.

Jag frÄgade mÀnniskor pÄ Facebook (bland annat i gruppen "What do you need help with today, buddy?") om de har gjort nÄgot riktigt katastrofalt inköp pÄ nÀtet. AlltsÄ fÄtt hem nÄgot som var lÄngt ifrÄn det tÀnkta.

Skrattsalvorna rungade och den ena drÄpliga berÀttelsen efter den andra delgavs. Gosedjuret var en dildo, katthagen kom i form av en burkini, den vackra oljemÄlningen var mindre Àn ett Lypsyl och sÄ vidare.

En del var sÄ frikostiga att de (om Àn ovanpÄ andra klÀder) trÀngde pÄ sig den mikroskopiska bikinin som knappt förmÄdde dölja ett myggbett och lade ut bilder till allmÀnt beskÄdande. Jag menar, gruppen har ÀndÄ 47 300 medlemmar som kunde se spektaklet.

Av de 584 personer som kommenterade min frĂ„ga var 581 kvinnor. 3 var mĂ€n. 

"Men sÄ rusar vi ju heller inte sta och klantar oss i samma utstrÀckning", muttrar nÄgon.

Fan troŽt. Kom igen gubbs! KnÀpp upp skjortkragen ett snÀpp och bjud pÄ er sjÀlva.

VÀrlden blir vÀnligare dÄ. Och roligare.