Jag vet inte hur de har lyckats. Gräset på Bruksvallen såg ut som mjuk bomull, i gröngrön nyans.
Så välskött. Så fin. Så inbjudande.
Allt i perfekt harmoni med Storebros grönvita dress och Hultsfreds orangea matchtröjor.
Det var snyggt, stilrent och för ögat tilltalande färgkombinationer.
Så spelades det fotboll också.
I bästa möjliga väder.
Är övertygad om att de fotbollstörstande åskådarna runt Bruksvallen njöt. Måhända kanske inte för det tekniska utförandet alla gånger eller av fina kombinationsmönster, men väl av den frustande kampen, av hettan i derbyt och vinnarviljan.
Det var en fight in på målsnöret.
I 90 minuter.
Ett spännande, ungt HFK var värt poäng, men fick åka söderut tomhänt.
Storebro ska inte be om ursäkt för de tre poängen. Inte alls. De spelar sitt spel konsekvent, utan krusiduller och med en stark tro – trots att tränarna inte var särskilt nöjda med prestationen efteråt.
Nu räckte Hampus Carlssons tidiga straffmål till andra raka segern och sex poäng av sex möjliga så här långt i serien.
Bättre kan det inte bli.
Kan tänka mig att stekkorven som segerskytten Hampus Carlsson och hårt jobbande Theo Eklund mumsade i sig en stund efter slutsignalen smakade extra gott den här härliga derbykvällen. De såg rejält utpumpade ut – och var det också.
Nu får de ta sommarvila.
Själv ville jag helst av allt slita av mig strumpor och skor, springa ut barfota på den där bomullsmattan i grönt och dunka upp en boll i krysset.