Att äta kakan men aldrig baka

Gubben har helt rätt. Det tycker en stor majoritet av er läsare efter förra veckans krönika om att en femtedel av alla som kallas till gratis hälsoundersökning struntar i att komma.

Foto:

Krönika2019-04-17 20:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nonchalant. Egotrippat. Respektlöst. Vansinnigt.

Åsikterna från er läsare var solklara gentemot människor som struntar i att avboka gratis hälsoundersökningar.

Män över 65 år erbjuds gratis screening av kroppspulsådern och kvinnor erbjuds gratis mammografi. Anledningen är givetvis att många dör av brusten aorta och bröstcancer. Screeningen gör att behandling kan sättas in i ett tidigt skede, dyra operationer undvikas – och liv räddas.

20 procent av dem som kallas till dessa gratis hälsoundersökningar uteblir, utan att de avbokat sina tider. Siffran är ungefär densamma för aortascreening som för mammografi.

En läsare skriver: ”Vi borde följa Jordan B Peterson regel nummer 2 i boken ’Tolv livsregler’: Behandla dig själv som en person som du är ansvarig för att hjälpa”.

Smart. Som ansvarig för att hjälpa mig själv kommer jag aldrig att strunta i mammografin och ingen annan hälsoundersökning heller.

En kvinna som har personlig erfarenhet av brusten kroppspuls-åder skriver:

”Min far dog av brusten aorta, och min bror opererades. Så vansinnigt att inte tacka ja till den här undersökningen!”

Gubben är själv läkare och förtrogen med patienter som uteblir. Så var det inte när han började som doktor på 80-talet. Tvärtom, det var ytterst sällsynt. De senaste tio åren har problemet accelererat, men till skillnad från de 65-åriga gubbar som struntar i att avboka sin aortascreening är det människor mellan 18 och 30 år som är sämst på att dyka upp på avtalade tider, är Gubbens erfarenhet.

För inte så länge sedan missade jag en tandläkartid. Jag skämdes som en hund och köpte en flaska vin och en blomma som jag kilade upp med till min tandläkare.

Hon bedyrade att SÅ farligt var det inte, men själv tycker jag faktiskt att det är uselt.

Man slösar inte med andras tid. Det är respektlöst.

Många läsare håller med:

”Har man en tid och inte av­bokar så ska man få betala en straffavgift”, skriver en.

”Skicka räkning på samma sätt som om man uteblir från ett bokat kostnadsmöte. Det går utanför högkostnadsbeloppet, då kanske folk lär sig”, ryter en annan.

En läsare vill gå ännu längre och skriver att den som struntat i en gratis hälsokoll själv ska tvingas bekosta operationen om han/hon drabbas av den sjukdom som kontrollen hade kunnat upptäcka.

Läsaren drar paralleller till donationsregistret och menar att den som inte själv kan tänka sig att donera sina organ inte heller ska få komma i åtnjutande av andras. ”Man kan inte bara ta emot, man måste ge bort också.”

Han har en poäng. Jag känner tre människor som är i livet enkom för att andra har fattat beslut om att låta donera sina organ. Att en enda död människa kan rädda livet på åtta andra är inget annat än fantastiskt. Och hisnande vackert.

Vi borde införa samma modell som medlemskapet i Svenska kyrkan förr: låt alla födas in i donationsregistret. Den som inte vill stå med får begära sitt utträde.

Allt det här handlar om samma sak: Vi är väldigt snara att påtala och diskutera våra samhälleliga rättigheter. Mindre duktiga på att prata om våra samhälleliga skyldigheter. Vi ska ha och ha och ha.

Men i ett fungerande samhälle kan man inte bara äta kakan. Ibland får man baka den också.