Fortfarande är minnet färskt hos mig när min samhällsvetenskapslärare nämnde detta första gången i gymnasiet. Det som slog mig då var hur kortsiktigt vår värld är uppbyggd.
Tio år senare har jag samma åsikt. Ett bolag som hade jobbat med samma princip hade ganska snabbt satts i konkurs och bolagsägarna fått näringsförbud efter att ha skött sin verksamhet så vårdslöst. Men att göra så med vår planet är ingen fara.
Trots insatser för miljön och högt satta mål på G20-möten så går processen långsamt. I år tog resurserna slut rekordtidigt och det har varit en trend under flera år. 1970 tog de slut först 18 december.
Att många gör åtgärder för klimatet är ingen nyhet och inte heller att det är en fråga som står högt upp på agendan i det politiska rummet. Ändå är vi där vi är idag.
Greta Thunberg är ett namn många förknippar med räddningen. Den press hon har fått på sin axlar är enorm. Det arbete hon gör är om möjligt ännu större. Den rörelse hon väckt är fantastisk och jag har inget förutom respekt för henne. Men hennes kamp möts av obegripligt motstånd.
Personligen är jag verkligen inte den största miljökämpen. Jag källsorterar, åker kollektivt samt äter vegetariskt då min sambo är vegetarian. Annars är det bacon på schemat.
Om alla levde som vi gör i Sverige skulle det behövas fyra jordklot för att täcka konsumtionen, idag behövs nästan två.
Vi skövlar regnskogar, förorenar haven, utrotar arter i rekordfart, smälter polarisen, utvinner miljöfarliga ämnen ur jorden och bränner dem så att de sprids i vår atmosfär.
Om nu inte vår omilda behandling av planeten skulle räcka så har vi alltid tillräckligt med kärnvapen för att spränga stora delar av den och med all sannolikhet utrota mänskligheten.
Människan är jordens smartaste varelse påstås det. Enligt mig kan det nog vara så men jag ser mänskligheten på ett annat sätt. Människan är jordens motsvarighet till en sjukdom som antingen kommer att döda sig själv eller planeten som för tillfället är vår värd. Hur kan vi annars motivera att vi skapar vapen med avsikt att utrota allt mänskligt liv på jorden? Var ligger logiken i det undrar jag.
Om världens bin har försvunnit när vi vaknar imorgon kommer jordens ekosystem inte att överleva länge. Om vi människor istället skulle avlägsnas skulle jorden snabbt återhämta sig.
Det finns lösningar på alla problem och forskningen gör nya framsteg varje dag. Frågan är bara hur långt det får gå och om det då är för sent. Vi är den generation som är mest inställd på att förändra oss för att bidra till planetens överlevnad.
För att visa att jag menar allvar så kommer jag fram tills nästa krönika leva koldioxidneutralt samt med hjälp av nyplantering säkerställa att detta tillstånd kommer att vara permanent. Min inställning är alltid positiv och jag är övertygad om att det kommer gå att lösa med kollektiva gärningar ifrån oss alla.
Annars hoppas jag att vi har bättre tur på Mars.