Vi har allvarliga jämställdhetsproblem i Sverige.
Ett av dem är att mängder av flickor och kvinnor lever under hedersförtryck som begränsar deras frihet, som gör att de inte kan umgås med sina vänner på fritiden, som gör att de misshandlas och i värsta fall mördas av manliga släktingar, som gör att de förs utomlands och gifts bort. Som gör dem till slavar under uråldriga, patriarkala, idéer ovärdiga ett sekulariserat, modernt land 2018.
Vi skulle kunna ta krafttag mot detta, men räddhågset hukar vi oss. Det blir som att kritisera människors kultur, och det vill vi verkligen inte. Vi är ju inga rasister.
Ett annat ohyggligt faktum är att unga flickor får sina kön stympade. Både här i Sverige och vid utlandsresor. En del så till den milda grad att de får smärtor som följer dem livet ut.
Som gör att de inte kan kissa, inte sköta hygienen vid menstruation, som gör att de spricker vid samlag och trasas sönder vid en förlossning.
Vi skulle kunna ta krafttag mot detta, men räddhågset hukar vi oss. Det blir som att kritisera människors kultur, och det vill vi verkligen inte. Vi är ju inga rasister.
Så i vår allmänna välvilja och missriktade godhet låtsas vi som om det regnar och satsar istället på jämställdhetsprojekt som inte kränker någon.
Vi ordnar seminarier under Almedalsveckan där vi diskuterar om det kvinnliga könsorganet bör benämnas vagina eller vulva.
Vi inrättar en ny institution, Jämställdhetsmyndigheten, som bland annat delar ut frikostiga bidrag för ”menscertifiering av arbetsplatser”. Målsättningen är att skapa ett mer ”mensvänligt arbetsklimat”. (Jo, det är sant. Googla om du inte tror mig).
Vi genuscertifierar den ena verksamheten efter den andra och gör allt vi kan för att flickor ska sluta omhänderta gosedjur, och köra traktor istället. Allt för att pojkar ska sluta väsnas och fäktas med pinnar och stillsamt grädda pannkakor vid minispisar i stället.
Vi upprörs över att de blåa och vita skyltarna vid övergångsställena heter ”Herr Gårman” och tillverkar skyltar som föreställer kvinnor och heter ”Fru Gårman”. Men eftersom alla kvinnor verkligen inte per automatik är fruar står det inte på förrän det utgår påbud om att den korrekta benämningen är ”Hen gårhen”.
Vi applåderar Byggnads förbundsstyrelse som tar på sig rosa så kallade ”fittmössor” för att visa solidaritet på Internationella kvinnodagen och tacka de kvinnor som trotsar könsnormerna genom att väljabyggbranschen.
Och nu senast upprörs vi över bokstaveringsalfabetet med hänvisning till att det endast består av manliga svenska namn, är föråldrat och ojämställt.
Ja, varför ändra på något som sitter i hjärnbarken på folk, som är väl beprövat och fungerar bra?
Snart blir man bötfälld om man påstår att GALENSKAP stavas Gustav, Adam, Ludvig, Erik, Niklas, Sigurd, Kalle, Adam, Petter.
Det korrekta är att det stavas Gina, Alice, Laleh, Emelie, Naomi, Shirin, Kim, Alice, Patricia. Eller hur det nya förslaget nu var.
I samma jämställdhetsiver har jag ytterligare ett krav: Döp om samtliga världens båtar. Jag anser att det är föråldrat och väldigt ojämställt att båtar har kvinnonamn.
Varför har inga gamla skator, förlåt skutor, fått namn som Ragnar, Bertil och Kenneth?
Hur tror ni det känns för dem, att inte ha en enda gisten eka uppkallad efter sig?
Sist, men verkligen inte minst:Hur kan vi titulera Sverige MODER SVEA?
Som om halva befolkningen bestående av män, och alla andra som inte kan bli mödrar, är oviktiga, perifera och helt värdelösa.
Under jämställdhetens fana gör vi nu ett namnbyte.
Välkommen FADER SVEN!