Ursprungligen kommer jag ifrån Småland och min fantastiska hemstad Oskarshamn. Det är en perfekt mix av småstadsidyll och sommarstad som vaknar till liv under årets varmaste månader. Frågar du någon som inte kommer ifrån orten brukar referensen vara Gotlandsfärjan, kärnkraft eller hockey. Träffar du däremot någon som kommer därifrån kommer de säga samma sak: alla känner alla.
Staden har drygt 17 000 invånare och ett par stora företag som driver ekonomin framåt. Det finns en stor gymnasieskola samt en liten med en specifik yrkesinriktning att välja på i kommunen. Är man uppväxt i orten så tycker man snabbt att man känner till allt. Vilka restauranger som är bäst, stadens enda biograf, det smala utbudet av nattliv samt alla arbetsgivare. Detta är en enorm trygghet. En gemenskap och en värme som jag inte upplevt på någon annan plats. Men det blir också en begränsning om man inte passar in i mallen.
Personligen stortrivdes jag men ville utbilda mig på universitet. Det är jag inte ensam om. Utvandringen från Oskarshamn är stor efter gymnasieåren och många av mina vänner har valt att studera vidare i andra städer. Nyfikenhet och smidighet förde mig till just Linköping. Med skilda föräldrar där den ena fanns i Stockholm och den andra i Oskarshamn så föll valet mitt emellan.
Här möttes jag av en öppen famn och ett enormt välkomnande. Jag kände mig direkt som hemma. Idag är jag sambo med min fästmö i den här staden som vi kallar vårt hem.
Det här möjliggjordes av att jag togs emot som en resurs och tillgång. En hyresgäst, en framtida medarbetare och skattebetalare. En smålänning utan rötter eller tillhörighet hit är numera en permanent östgöte. Snart har pendeln gått över till att jag bott längre här än i Småland. Detta var ett aktivt val av mig att testa någon nytt. Alla har inte den lyxen att välja var man vill bo utan måste komma hit för att överleva. Många som flyttar hit hade föredragit att kunna bo där de kom ifrån. Själv kanske jag en dag återvänder till Oskarshamn. Men jag behöver inte oroa mig för att bli avrättad om jag återvänder eller att min sambo ska leva i förtryck. Därför smärtar det i mig att se att två andra smålänningar omkom i flygdådet i Iran och diskussionen som kommer på tal är just det. Om de verkligen är smålänningar. Själv kommer jag alltid se mig som smålänning, men troligtvis kommer jag förbli östgöte.
Anton Juholt nås på juholt.anton@gmail.com