Tillväxt, gynnsam julhandel
ja, för vi har köpstarka konsumenter!
Så beskrivs årets julhandel.
Vi pratar alltså om julen efter en sommar
där vi snackade om värmeböljan
och sa att det berodde på oss,
på överkonsumtion och vår ohållbara livsstil.
Klimatångest!
Så sa vi, säger vi, känner vi
ändå,
tillväxt hit och dit.
Vi vill så gärna äta kakan och ha den kvar,
tro att hållbarhet och tillväxt kan bli bästisar.
Nej det kan vi glömma,
det är som om vi ska tända ett ljus
och samtidigt behålla mörkret.
Snälla nån, vem är det som ska växa till?
Tillväxt betyder egentligen att jorden krymper.
Kanske behöver känslan
av att mänskligheten kommer dö tidigare och smärtsammare
växa sig så stark att vi blir allt annat än köpstarka,
att vi slutar köpa nya kläder innan vi slitit ut de vi har,
slutar köpa oändligt många produkter
vi lärt oss att vi "behöver",
slutar flyga,
slutar konsumera engångsartiklar,
och aldrig mer delar ut gratisprodukter
bara för att marknadsföra oss.
Och vadå gynnsam?
För vem, för djurarterna som blir färre,
för arbetaren nån annanstans som fick en månadslön
som du hade kallat för otroligt snål
om det bara varit en julgåva från ditt jobb?
För platserna som drabbas av torka eller översvämningar?
För människorna som tvingas eller snart tvingas fly
för att vi överkonsumerar?
Nej, priset vi betalar för julklappen är inte högt,
eftersom någon annan betalar,
med sitt liv.
Vad är vi beredda att betala med våra liv?
Eller snarare: hur gör vi oss beredda
att omvärdera vad ett gott liv är?
Hur blir vi rörelsen
som leder till att politiska beslut måste tas,
och produktioner läggs ner
för att efterfrågan på nya produkter vänts uppochned?
Det är inte omöjligt.
Vi har förändrat samhället tidigare,
människors rörelse har till exempel gett oss
både allmän rösträtt och förbättrade arbetsvillkor.
Så varför skulle vi inte kunna nu?