I vår pågående förberedelse inför flytten om några veckor är det röjning, sortering och packning som gäller. Vad ska sparas och få följa med? Vad ska kastas och vad ska lämnas vidare för återbruk av andra?

Längst upp på en hylla i en garderob hittade jag här om dagen en gammal och ganska sliten kartong, rejält omknuten med hampasnören. Jag vet mycket väl att den finns hos oss och vad den innehåller men har inte hållit reda på exakt var vi placerat den.

På kartongen står det “Farmors koppar, Västrum”. Och det är precis vad det är i lådan. Makens farmors kaffeservis med ett dussin koppar och fat. Servisen har slingor av små rosa blommor med gröna blad och är förmodligen från 1940-talet. Vi vet inte säkert.

Det enda vi vet med säkerhet är att den användes vid ett kaffekalas någon gång på 40- eller 50-talet. Bland min svärfars efterlämnade fotografier finns ett där man ser ett par av hans bröder med sin mor vid kaffebordet. Med kaffeservisen på det dukade bordet.

Fotografiet kan vara från 1952, för då fyllde makens farmor 85 år. Eller kanske troligare från hennes 80-årsdag 1947. Hon levde till 1954 så senare än så är det inte. Då hade hon varit änka i nästan 20 år och makens farfar är inte med. Kläderna antyder att det troligen är 1940-tal.

Farfar och farmor bodde på Helgerum, där vi bott i tio år men nu lämnar. Farfar var rättare på Helgerums gård och rättarefamiljen bodde i rättarebostaden tvärs över vägen här. Det visste vi när vi flyttade hit, även om maken inte träffade dem då.

Under sina sista år bodde farmor i stan men vi är ganska säkra på att kaffeservisen kommer härifrån och användes på den tiden. Så tänkte vi när vi flyttat ut hit 2009 och hade kartongen med oss.

När vi för några år sedan hade en släktträff här i Helgerum kom givetvis servisen fram på kaffebordet igen. Och de gamla fotografierna skickades runt så att alla kunde se vad det var vi drack vårt kaffe ur.

En ganska speciell känsla kan jag medge.

Under flyttbestyren har maken också tagit sig an sin fars gamla verktygslåda. Den har stått orörd under alla år här, sparad för att gås igenom en dag. Den dagen har inte kommit. Inte förrän nu när vi måste.

I verktygslådan finns massor av gamla verktyg från första halvan av 1900-talet. Rejäla hovtänger, hammare och skruvmejslar. Moraknivar och hyvlar. Bra grejer i fint skick men totalt omoderna. Idag är det ju specialverktyg som gäller.

Kanske kommer en del från svärfars äldre bröder eller till och med från gamle rättaren.

Nu flyttar vi till lägenhet och kommer inte att behöva så mycket verktyg. Några mejslar, en hammare, en avbitartång och en skruvdragare räcker nog långt.

Men inte kan man väl kasta fina gamla verktyg? Nej, det kan man inte. Så tack vare en snäll granne som tar hand om dem får de vara kvar här på Helgerum, som de från början kommer ifrån.

Det känns bra.