Det är jag, Thomas Karlsson, som fått äran att skriva de första raderna på vår nya sportblogg.

Vårt mål är att bloggen ska skapa ytterligare läsvärde på vår hemsida, och skapa debatt och intresse för främst lokal idrott.
Men jag börjar med att skriva internationellt. Om det som hände igår kväll. Champions League-finalen mellan Manchester United och Chelsea.

De två engelska jättarnas kamp slutade med att The Red Devils tog hem titeln för första gången sedan 1999.

Eftersom jag själv är en "röd djävul" var jag glad. Trots att Mr Ronaldo missat sin straffen var jag vid gott mod. Van der Saar skulle ju ta någon straff, och inte skulle väl "Chelski" klara att skjuta alla sina straffar i mål?
Nej - lagkaptenen John Terry pallade inte trycket. Han fick istället sälla sig till det sällskap av engelska straffskyttar som bommat i viktiga matcher. Jag tänker närmast på Stuart Pearce och Gareth Southgate, VM 90 respektive EM 96.
Visst led jag med Terry, måste varit hemskt, men bara lite.

Det som gladde mig mest var att Ryan Giggs och Paul Scholes fick höja bucklan igen. Två riktiga United-legender som aldrig representerat något annat klubblag än Man United. Respekt!
Men störst respekt för mannen, myten, legenden. Vem?
Jo, Sir Alex Ferguson förstås.

Andra reflektioner från dagen:

* Masarnas dansk Kenneth Bjerre har brutit lårbenet, men ska enligt uppgift försöka vara tillbaka redan till Köpenhamns GP den 14 juni. Hur i fridens namn det ska gå till "vet i hundan". Men så verkar ju speedwayförare begåvade med ett något omänskligt läkkött ibland.

* Veckans elva har utsetts. En viss sju-målsskytt från Tjusttrakten var veckans mest givna i uppställningen. Håll till godo i morgondagens papperstidning.

* Cykelsporten verkar skakas av en ny dopningsskandal. Suck...

* Nu ska jag snart fullända dagen med att ringa Målilla GoIF inför deras hemmamatch mot IFK "Öskershamn".

Våra första bloggrader är fulländande.
Mer kommer - kanske redan innan morrondagen är här!