Nyss hemkommen från en sevärd speedwaymatch i motala. En match som egentligen innehöll allt.
Men det kunde slutat riktigt j-la illa.
När Hans Andersen, Emil Sajfutdinov och Andreas Jonsson kraschade i heat 16 blev det sådär otäckt tyst, som det bara kan bli på en speedwayarena.
När sjukvårdspersonalen började hänga upp skynken för att publiken inte skulle se, fick jag Mikael Max-vibbar från Målilla 2005.

I depån stod förare, tävlingsledare, mekaniker, journalister med flera samlade framför tevekameran och följde utvecklingen. Det var en nästan otäck tyst stämning.
Alla förare visste att en kollega råkat illa ut. Det kunde lika gärna varit nån av dom.
När Hans reste sig var det som att en hårt uppspänd ballog pös ut av lättnad.

Mirakulöst nog, till synes, skadefri.

Roligaste kommentaren efteråt fällde han själv.
En omtöcknad Andreas Jonsson kom fram och frågade:
"Hur är det".
"Jo, det är okej" svarade Hans och levererade..."fan kraschade du med?".
Alla bröt ihop av skratt.

Andreas Jonsson kör otroligt bra nu. I första heatet visade han hjärta när han sprang runt med en "död" cykel och räddade en dacke-poäng.
Sedan lurade han skjortan av Piratförarna. Extra snygg var passeringen av Emil Sajfutdinov i heat 14. Känns som AJ har blivit en mycket klokare förare den här säsongen. Han avväger, avvaktar, bygger upp fart, och när motståndaren gör ett litet misstag är han där och sätter in stöten.

Ryssen då? Jo, han satsar vilt och respektlöst. Lite för vild satsning i heat 16 tycker jag,när allt var avgjort. Kändes som han ville bevisa att "mig rundar ni inte så lätt". Onödigt.

Om några timmar väntar nästa motorfest. Semesterracet.