För ett par timmar sedan satt Åtvidabergs målvakt Henrik "Fimpen" Gustafsson och åt lunch, bara ett par bord bort från vårt. Inte för att jag tittade så noga, men han såg inte sådär jätteuppåt ut. Inte blev det väl bättre när en herre kom in och sa: "Ditt såll". På skämt förstås, men ändå.
Nää, jag lider med Åtvidabergsspelarna idag. Det måste ha känts hemskt när slutsignalen ljöd. Det måste ha varit som att få en snärtande örfil över kinden. Det som såg så säkert ut. Ledning med 3-1, straffspark och en Häckenspelare utvisad. Bara några minuter kvar. Att sedan förlora med 3-4..., det får bara inte hända. Det ska inte hända. Men det hände ändå.
ÅFF fick raskt rycka undan den där halva fotbollsskon som verkade stå ganska stadigt i ett allsvenskt kval när laget ledde med 3-1. Nu är det helt ovisst, Åtvid är fyra, Häcken är plötsligt före i tabellen. Om ÅFF lyckas mobilisera den mentala kraft som behövs för att nå en av de tre första platserna i superettan efter det här, så är det onekligen en mycket stor prestation av Bergström, Niklasson och de andra.
För visst vore det härligt att få se allsvensk fotboll på Kopparvallen. Qviding nästa.

**

Inte visste jag att Lejonen kunde ryta så.
De var inte bara hungriga, de åt upp Vetlanda.
Snacka om imponerande körning. Nu kan Ricky Kling ta sitt andra raka SM-guld. Stort.
För inte kan väl Vetlanda vända på det är ikväll, i Gislaved?
Nej, just det.

**
I min krönika i går ville jag ha paket, födelsedagen till ära.
Jag blev hörsammad. Min vän Bengan kom med ett långsmalt paket, som visade sig innehålla en orangeblå innebandyklubba. Tack och bock för det.
Lasagnen på resturang tolvan var visserligen god, men måste man proppa sig full för den skull. Jag måste tänka på matchvikten. Det är ju bara sju månader kvar till Göteborgsvarvet...