– Vi hade bott i Stockholm i nästan 20 år och det var helt enkelt dags att flytta och få allting i vardagen att gå lite smidigare, säger Anna Klefborg.
I Linköping skulle cirkeln slutas, men att det skulle bli så perfekt som i Ekängen var lite av en slump.
– Vi funderade på om vi skulle bo inne i stan, eller kanske ute i Ljungsbro. Men så kom vi på att Ekängen inte är så dumt.
De hittade en tomt på Roxängsvägen, ett kort stenkast från Roxen och flyttade in i en lägenhet i närheten under byggtiden.
Faktum är att tomten ligger bara 50 meter från där Annas farmor bodde när Anna var liten.
– Jag tillbringade alla mina barndomssomrar här, säger hon. Därför känns området bekant för mig, det här är hemma.
Charlie i sin tur, kommer från Gärstad alldeles i närheten.
– Jag cyklade omkring här när det bara var sommarstugor i området. Jag minns den här tomten, den var trädgårdsmästarens och här odlades gurka och tomater.
Husbygget då?
Ja, Charlie och Anna visste hur de ville att huset skulle se ut och de inledde processen med åtskilliga timmar tillsammans med en arkitekt.
– En fyrkantig låda hade ju gjort det hela enkelt, men det ville vi ju inte ha, säger Charlie.
Han driver Symaskinshörnet i Linköping tillsammans med sin far och arbetar därtill med att sälja attefallshus och prefabhus. Under en inköpsresa till Finland kom han i kontakt med företaget Honkatalot som bygger hus av rent trä.
– Jag blev förtjust på en gång, särskilt i den timrade insidan, säger han.
Anna var lite orolig att det skulle kännas som att bo i en fjällstuga, men lät sig snart övertalas.
Målet var bland annat mycket rymd, mycket plats för de tre barnen, garage samt en lägenhet i direkt anslutning med möjlighet att hyra ut.
Den 1 juli flyttade de in.
När vi bjuds att hälsa på ett halvår senare doftar det gott av trä och gran i hela huset. Så gott att jag måste sätta näsan intill en vägg och riktigt känna in granskogen. Hela huset är byggt av finskt limträtimmer. Kärnan från fyra stockar limmas ihop till en stabil stock och av dessa byggs väggarna upp. Att det är limträ borgar för att huset inte får sättningar, trots att det är byggt av levande material.
– Miljöaspekten har varit viktig för oss i hela processen och det här är nästan lika tätt som ett passivhus, säger Charlie.
– Visst är det ett lite krångligare sätt att bygga på – men helt klart mer genuint. När man får chansen att skapa sitt eget hus så vill man ta vara på den.
Tack vare rejäl takhöjd, lite drygt tre meter på bottenvåningen, och stora fönster som släpper in mycket ljus blir rymden påtaglig.
Golvet är gjuten betong och taken är vita, i övrigt är allt av obehandlat trä.
– Det man ser är det huset är byggt av, det finns inte en massa andra material gömda i väggarna, säger Anna.
Via en lång ljus hall med dörrar till toalett och groventré kommer vi ut i köket och vardagsrummet i en enda stor öppen planlösning.
Köksinredningen är av trä förstås, med vitt kakel på väggarna och ljus bänkskiva matchat med detaljer i mässing. Via en matplats och ett väl tilltaget matbord fortsätter rummet i en avslappnad vardagsrumsdel med stor hörnsoffa framför tv:n. Vardagsrummet fortsätter dessutom ut i en inglasad altan, nästan 30 kvadratmeter stor.
– Barnens högsta önskan om en pool gick efter mycket om och men i uppfyllelse, säger Charlie och pekar ut mot ett stort trädäck i olika nivåer.
Det visar sig att en smart lösning gör att en del av däcket kan skjutas in under en annan del och därmed blottar en stor rektangulär pool. När den inte används blir ytan soldäck.
In igen och upp en våning. Träinredningen fortsätter förstås, men i sovrummet och barnens rum bryts den av med tapeter.
Ellen, 12 år, tar oss med på en liten rundvandring.
– Jag gillar graffiti så jag sökte efter tapeter på nätet och eftersom jag gillar limegrönt också så blev det fint, säger hon och visar in i sitt rum.
Hon har en graffitivägg, en illgrön och så två i trä. På den gröna väggen sitter tre planscher med en skön blandning idoler – Ronaldo, Neymar och Hedvig Lindahl.
Vi fortsätter in till Bentes rum. Hon är 8 år och intresset går inte att ta miste på. Träväggarna är tapetserade med bilder på djur, allt från pingviner och giraffer till marsvin och hästar.
Minstingen Doris är bara 2,5 år och håller gärna till med sina leksaker på heltäckningsmattan i sitt rum.
På övervåningen finns också ett mindre tv-rum, samt Charlies och Annas sovrum med en härligt grönblå tapet och utsikt mot vattnet, samt stora dörrar ut till terrassen som i själva verket är taket på altanen.
– Det är fantastiskt att vakna här och titta ut för att se vad det är för väder, säger Charlie.
Det finns ett lugn i det gedigna huset. Det blir helt enkelt trivsamt när naturen bidrar så tydligt i bygget.
– Vi saknar inte Stockholm, säger Anna. Här har vi fått det bästa av två världar. Våra vänner är bara två timmar bort och det känns som om vi umgås med dem lika mycket nu som tidigare. Precis som alla andra önskade vi oss mer tid och det har vi verkligen fått här. Allt som vi behöver finns bara tio minuter bort.
Alla nöjda alltså.
Till och med Ellen. När mamma och pappa berättade om hur huset skulle se ut blev hon orolig att hon skulle bo i en bastu.
Den känslan har gått över!
