Det gör att vargen kommer i konflikt med förutsättningarna att hålla tamboskap när betesmarker blir obrukbara och djurens skydd når oöverstigliga kostnader. 

Vi säger ofta att hela Sverige ska leva. Alla älskar tanken på en pittoresk landsbygd med får som bräker, kor i Bregottfabriken och böljande öppna landskap rika på ängsblommor. 

Vi har till och med skapat ett älskat utomhusmuseum i Stockholm – kanske för påminnelsen över något som håller på att gå förlorat.

Men under varg-trycket lägger förtvivlade bönder ner sin verksamhet och livskraftiga gårdar tappar sin kraft, inte bara för egen del utan också i rollen som ryggrad i det lokala samhällets näringslivsstruktur. 

En överdimensionerad vargstam är receptet på en ekonomiskt utarmad landsbygd där barn inte släpps ut ensamma utan tillsyn och skogen går från friluftsparadis till osäker plats.

Vi politiker har en skyldighet att lyssna. För politiken spelar stor roll. Kristdemokraterna vill att vargstammen ska minska till 170 djur. En numerär för en bibehållen vargstam i kombination med rimliga livsvillkor på landsbygden.

Regeringen klarar utifrån sitt skakiga samarbete inte formulera ett svar på den här frågan. Vi kristdemokrater tänker fortsätta jaga på. Men inte för jaktens skull. Utan för människornas.

Vargen är inte någon specialfråga för jägare. Den är en i högsta grad politisk fråga som rör möjligheten att leva och verka på landsbygden i hela Sverige.