Nej, man fÄr inte stava hur som helst med dagens sprÄkregler. Men skribenten efterlyser en ny stavningsreform, som ska göra reglerna enklare och mer enhetliga, nÄgot som ocksÄ kan ses som en demokratireform.
VÄrt skriftsystem bygger pÄ sÄ kallad fonematisk stavning, dÀr varje betydelseskiljande ljud (fonem) motsvaras av en unik bokstav (grafem). I sin ideala form innebÀr det ingen ovisshet om hur ett skrivet ord ska uttalas och ett talat ord skrivas.
Men i svenskan har det genom tiderna uppstÄtt en hel del avvikelser. DÀrför genomfördes 1889 och 1906 stavningsreformer, och numera stavar vi inte lÀngre exempelvis k-ljudet med q och g eller v-ljudet med w, u, f, fv och hv. Fortfarande ÄterstÄr dock mÄnga fall av förÄldrad stavning.
Tre av svenskans betydelseskiljande ljud har Ă€nnu inte nĂ„gon egen bokstav, utan vi skriver dem pĂ„ en rad olika sĂ€tt: 7-ljudet (sj, sk, skj, stj, ssj, sch, ch, sh, j, g, ge, gi, ti, i, si, ssi, sti, stg, xi, xj med flera), 20-ljudet (tj, k, kj, c, j, ch) och ng-ljudet (ng, n, g). Ăven stavningen av j-ljudet varierar: j, g, dj, gj, hj, lj, y, i och ig. Ytterligare ljud som ocksĂ„ skrivs pĂ„ andra sĂ€tt Ă€n med sin egen bokstav Ă€r k (c, ch, g, q, x), s (c, ps, sc, t, x, z) och Ă„ (o).
Kort vokal anges oftast genom att den efterföljande konsonanten dubbeltecknas, trots att det inte Àr denna som man uppfattar som lÄng. Det skrivsÀttet Àr dock inte konsekvent genomfört. Dessutom Àr den korta varianten av e och À inte betydelseskiljande, och stavningen vÀxlar korsvis: e-ljud i men och mÀn, À-ljud i Àrta och Sverige.
SÄ hÀr skulle en ny reform förenkla stavningen betydligt:
- Tre överflödiga bokstÀver i alfabetet tas i ansprÄk för de fonem som saknar eget tecken: x för 7-ljudet, c för 20-ljudet och q för ng-ljudet.
- För ljud som i dag har alternativa skrivsÀtt renodlas stavningen till en bokstav vardera: j, k, s och Ä. Ordbilden blir jylf, kamping, sirkus och sÄm.
- Det fonem som rymmer kort e och kort À skrivs alltid e.
- LÄng vokal utmÀrks genom dubbelteckning, och dubblering av konsonanter upphör, sÄ att exempelvis "till" blir "til", som i norska och danska, och konjunktionen "men" skiljs frÄn substantivet "meen". Om tvÄ grafem med samma vokal, oavsett kort eller lÄng, upptrÀder intill varandra separeras de med bindestreck, precis som pÄ finska: tree-eenig.
Om skribentens förslag vinner gehör kan skoleleverna fÄ nya stavningsregler att förhÄlla sig till i framtiden.
Mycket skulle bli oförÀndrat i stavningen: en, han, hon, den, fem, kan, inte, början, efter, semester, kast, reserv, skrift, tendenser, skÄnsk, svenska. Andra ord fÄr en delvis, och i ett fÄtal fall helt, ny skepnad: et (ett), bloma (blomma), raam (ram), slekt (slÀkt), jum (ljum), riq (ring), xöld (sköld), cind (kind), pasient (patient), salm (psalm), aksel (axel), Äk (och), ÄÄk (Äk).
Den konsekventa överensstÀmmelse mellan ljud och bokstav som en stavningsreform syftar till skulle onekligen göra det lÀttare bÄde att lÀra sig och att anvÀnda sprÄket. Förenkling av stavningen vore ocksÄ en demokratireform, som gör skriftsprÄket mer tillgÀngligt för fler samhÀllsmedlemmar.