Carl Dahlin (M) vill att regionen ska bli en attraktiva arbetsgivare. Det låter bra. Men vad menar han? Arbetsgivare nämns i 7 kap i nya Kommunallagen – utan definition.

Inledningen i A- och B-lag, Arbetsgivare och Betjänter, påverkar verksamheten. Chefer styr inte bara över andra anställda. Även politiker får finna sig i att bli ledda.  

I det privata företaget kan parter som förhandlar och tecknar avtal med varandra motiveras med att ägare och anställda behöver arenor för att lösa interna problem och konflikter. Arbetsgivare är den som betalar lön till arbetstagare. 

Arbetsgivare i region och kommun är alltså skattebetalarna. Arenorna heter fullmäktige, styrelser och nämnder. Partierna delar upp sig i parter, majoritet och minoritet. Förhandlingar i ärenden avslutas med beslut och protokoll. Besluten kan prövas mot lag i domstol eller av annan myndighet. 

Den privata arbetsrätten säger att arbetsgivare ska förhandla med facket före beslut om att förändra verksamheten. Den primära förhandlingsskyldigheten i MBL gäller inte kommunala myndigheter. Styrelsen kan inte förhandla med facket på ett sammanträde. 

Det finns ingen anställd på kommunen som kan företräda oss medborgare, som arbetsgivare. Ingen som under arbetsrätten kan förhandla med facken som motpart. Myndigheter arbetar under lagarna och ska följa tvingande regler i arbetsrätt och god sed på arbetsmarknaden.

Indelningen av anställda i två klasser, arbetsgivare och arbetstagare, saknar stöd i lag. Parterna finns som partier i styrelsen. Indelningen i parter utanför styrelsen, arbetsgivare och arbetstagare, saknar stöd i lag. Ingen anställd kan kalla sig arbetsgivare eller företräda styrelsen mot andra anställda. Utan arbetsgivare förlorar facken sitt berättigande. 

Vägen till attraktiv arbetsgivare går via beslut om bättre arbetsmiljö. En prioriterad uppgift är att samla information om arbetsmiljörisker och konflikter så att styrelsen kan se, följa och leda den verksamhet som man under straffansvar är satt att sköta.