Den 26 februari meddelade Sveriges kommuner och regioner att mindre än en tredjedel av de planerade vaccindoserna hade levererats fram till dess, och att det därmed kan bli svårt att nå målet om att hela den vuxna befolkningen ska kunna vaccinera sig före halvårsskiftet. Flera regioner har gett motsvarande besked.
Så dystra som dessa besked kan tyckas, är det ändå av stort värde att medborgarna får dem. Coronahanteringen måste bygga på öppenhet, ärlighet och transparens. Det är bättre att medborgarna får bistra men tydliga besked tidigt än att vi från politiskt håll försöker sprida ”hopp” genom att undanhålla uppgifter så länge som möjligt.
Vid senaste mötet i Region Kalmar läns regionfullmäktige försökte vi från Moderaternas och Kristdemokraternas sida anspråkslöst resonera om behovet av tydlig kommunikation med den S-ledda Länsunionen.
Vaccineringens fortskridande är inte bara ett dagligt samtalsämne bland länsinvånarna, det kommer också ha stor betydelse för hur länsborna ska kunna planera sin tillvaro den närmaste tiden. Om prognoserna redan nu visar att en del av den vuxna befolkningen inte kommer att hinna få vaccin före semestern är det rimligt att ge det budskapet nu.
För detta fick vi en massa kritik, som gick ut på att vi är dysterkvistar och har någon politisk avsikt med att sprida tvivel om den politiska majoritetetens vaccinationsförmåga.
När det gäller det senare kunde inget vara längre från sanningen. Vi tror inte att Länsunionen gör vare sig från eller till när det gäller hur många som vaccineras i Kalmar län. Leveranserna av doser till Sverige bygger på EU:s upphandling och företagens förmåga att producera dem. Fördelningen av doser i Sverige görs nationellt, utifrån befolkningens struktur. Att Kalmar län ”ligger före” övriga är helt enkelt för att vi har en äldre befolkning.
Och själva den praktiska vaccineringsinsatsen löper helt utan inblandning från Länsunionen. Oavsett om målet nås eller inte nås ligger det bortom Länsunionens kontroll.
Den politiska ledningens roll i detta skede är uteslutande att skapa förtroende för vaccinationskampanjen bland medborgarna. Vi är till exempel beroende av att många låter vaccinera sig för att nå effekt på befolkningsnivå. Men för att skapa förtroende krävs öppenhet, även om det som är svårt och frustrerande.
När det gäller vår eventuella dysterhet konstaterar vi bara att svensk coronahantering hade tjänat på mer realism och färre fromma förhoppningar. Det har gällt från första början och det gäller även nu. Att ännu en gång sätta upp mål och strategier som visar sig omöjliga, och i det längsta hävda att de är fullt rimliga, kommer att innebära en svår påfrestning för medborgarnas tillit. Ärlighet varar längst, också när det gäller vaccineringen mot covid-19.