Svenska storbolag har redan innan coronakrisen hundratals miljoner kronor i skulder till sina underleverantörer. Enligt en studie som beställdes av Tillväxtverket och Bolagsverket och genomfördes av Ramboll Management Consulting AB i mars 2019, visade det sig att de skulder som företag med fler än 250 anställda hade uppgick till 824 miljarder kronor, varav 215 miljarder antogs vara leverantörsskulder till svenska små och medelstora företag. Skulder som många storföretag just nu inte betalar till sina underleverantörer.
Vi nås av alarmerande berättelser om hur underleverantörer tvingas ligga ute med miljontals kronor eftersom det stora företaget kräver att skjuta på betalningsdatumet. Får inte de mindre företagen i Kalmar län betalt riskerar vi att få en dominoeffekt genom länets företagare där företag efter företag slås ut och det som tagit decennier att bygga upp ödeläggs på ett par månader. Slås underleverantörerna ut kommer det bli oerhört mycket svårare att få igång produktionen i Kalmar län igen när krisen är över.
Företagarna står tillsammans med Almega, Innovationsföretagen, Fordonskomponentgruppen FKG, och Svensk Industriförening Sinf bakom näringslivets frivilliga uppförandekod. Koden har i dagsläget knappt 40 svenska storbolag anslutna och går i korta drag ut på att det köpande bolaget förbinder sig att betala inom 30 dagar från det att fakturan är mottagen. Trots detta mycket goda initiativ har trenden fortsatt åt helt fel håll. Få storbolag har att anslutit sig till koden och betaltiderna är nu ännu längre än när koden lanserades 2018. Den frivilliga vägen till förändring har tyvärr visat sig alldeles för långsam och ineffektiv.
En del av lösningen på kort sikt skulle kunna vara att de krislån som nu finns att tillgå kan villkoras för bolag med fler än 250 anställda. Om man ska få tillgång till lånen ska också delar av dessa pengar gå till att betala mindre underleverantörer. På så sätt kan vi se till att även de mindre bolagen kan få ta del av pengarna, och istället få en positiv kedjereaktion. Det skulle också vara ett sätt för staten att försäkra sig om att de storföretag som får ta del av dessa lån inte agerar oetiskt genom att föra över sina likviditetsproblem på sina små och medelstora underleverantörer och på så sätt förvärra situationen för dem.
Regeringen behöver dessutom, skyndsamt, gå vidare med ett lagförslag om krav på rapportering av betalningstider. En rapporteringsskyldighet gällande faktiska betaltider för samtliga storföretag med minst 250 anställda (omkring 1 140 företag), skulle synliggöra problematiken och förhoppningsvis på lång sikt korta betaltiderna. Till förmån för hela näringslivet.
Det är hög tid för storbolagen att se över vilka skulder de har till sina underleverantörer i Kalmar län och göra allt i sin makt för att se till att så många som möjligt får betalt i tid. Det kan vara det som gör skillnaden mellan fortlevnad och konkurs. Att små och medelstora företag tvingas agera bank åt storbolagen är under inga omständigheter acceptabelt, men i synnerhet inte i dessa tider.
Det är bara tillsammans som vi kan mildra konsekvenserna av denna kris. Då duger det inte att storbolagen sitter och håller inne betalningar ännu längre än i vanliga fall. Att betala i tid har aldrig varit viktigare.