Rent mänskligt kan vi nog alla förstå men våra politiker har inte tagit sitt ansvar för området. Och ansvar innebär att man analyserar vad som behövs för att ta emot människor, innan man tar emot dem. Ansvar innebär att man har framförhållning gällande bostäder, sysselsättning, sjukvård och tandvård. Istället för att sätta de egna medborgarna på undantag. Ansvar innebär att man inte låter känslor styra utan gör det som i första hand är bäst för den egna befolkningen.  

Sverige tog emot 35 000 ensamkommande 2015 så det finns verkligen ingen anledning att skämmas. Vårt lilla land har under lång tid tagit emot människor i paritet med Tyskland och Frankrike så min skam är obefintlig. Däremot finns det anledning att politiskt granska vad som gjorts för att se till att migranterna kommer in i samhället. Sverige hade och har fortfarande rejäla pull-faktorer utan att ha gjort minsta lilla konsekvensanalys. Det är upp till våra politiker att stå upp för en hållbar migrationspolitik vilket man har stora svårigheter med.

Många som uppgett sig komma från Afghanistan, för att få asyl här, har levt i Iran. Man utvisas då till det land man uppgett men kanske inte levt i. Nu berättar man att man inte bott där och menar då att det ska vara grund för uppehållstillstånd? Liksom det finns de som framför att det bör vara grund för uppehållstillstånd att man under många år levt som illegal immigrant här?  Man brukar också poängtera att UD avråder från resa till Afghanistan, vilket naturligtvis inte gäller de egna medborgarna.  De som ska utvisas anför ofta att de kommer att bli dödade och hur farligt landet är. Afghanistan är ett farligt land, men ensamkommande som utvisades från Sverige till centret i Kabul lever än och togs omhand av släkt och vänner. Vi dömer ofta efter svensk kultur men i Afghanistan betyder släkt och klan betydligt mer än hos oss.

Säkerhetsläget är också mycket varierande mellan de olika provinserna i landet, det finns lugna provinser. Förvånande är att se hur många bolag som flyger till Afghanistan, vilket man kan fundera över. De som kommer hit är till största delen män och kvar i ett farligt land är kvinnor och barn. Man kan tycka att det är dags att bygga upp det sönderslitna landet och ta hand om kvinnor och barn. Från Afghanistans sida ber man nu också om att medborgarna ska komma hem. Vi har generöst utbildat ensamkommande och nu är det kanske dags att de hjälper sitt söndrade land då man dessutom kan få 26 000 kronor i återvändarbidrag. 

Det bedrövliga är den långa tid det tar för alla överklaganden. Och att illegala immigranter får billig sjuk- och tandvård, gratis skolgång, tolkstöd, juristhjälp och i vissa fall försörjningsstöd vilket är en inbyggd målkonflikt i vår migrationspolitik. Vid avslag ska man åka hem om vi ska fortsätta försöka låtsas att vi har reglerad invandring. 

Det är olustigt med dessa gråtmilda och känslofyllda kampanjer för andra länders medborgare som har lyckats hålla sig fast under alla avslag på asylansökan. Några lika känslofyllda insändare för våra egna hemlösa pensionärer, sjuka och utförsäkrade har jag faktiskt inte sett. 

Politik innebär att prioritera mellan grupper och vi verkar vara det enda land i världen som på olika sätt verkar prioritera migranter.